Det börjar med en släktfejd och slutar med ett jätteslag. Familjen Hook och familjen Perrill är sedan generationer bittra fiender. Båda familjernas största önskan är att utplåna den andra. Nicholas Hook råkar på grund av detta illa ut, blir fredlös och tar sin tillflykt till armén. En armé som med Henrik V är på väg till Frankrike för att göra anspråk på tronen där. I boken får vi följa Nicholas Hooks liv och hans roll i en faktisk historisk händelse.
De hamnar till en början vid staden Harfleur och får genomlida en lång och utdragen belägring som genom dysenteri försvagar engelsmännen. Staden intas tillslut och Henrik V beslutar att de ska tåga vidare mot Calais. Vid Azincourt hamnar de i en fälla och ställs mot en fem gånger så stor armé. Ett slag de vinner mycket tack vare de engelska långbågskyttarna.
Den här boken är kanske den bästa jag har läst av Cornwell. Den suger tag i mig med en gång och engagerar på ett härligt sätt. Den är rå och brutal, hjärtlig och härligt orättvis. Människoöden binds samman och de onda och de goda drabbar samman. Det jag gillar extra mycket är att kyrkans roll blir så tydlig. Hur viktig den var och hur den utnyttjades. Maktmissbruk har alltid funnits och det är ingen självklarhet att de goda människorna har en god ställning i samhället. Präster kunde vara ena ondsinta djävlar lika väl som de kunde vara goda människor. Och det faktum att vissa individer har använt sig av religionen som ett redskap för sina egna egoistiska och ibland perverterade behov blir väldigt tydligt här.
Jag tycker även att det är väldigt intressant med hur viktiga långbågskyttarna var och jag blir faktiskt lite förvånad över att jag inte blir trött av de stridsscener som äger rum. Jag har på senare tid lärt mig att jag sällan blir engagerad av den action som finns i böcker men här blir jag egentligen bara fascinerad av slaget vid Azincourt. Den delen av boken är väldigt väl berättad och fångar mig verkligen trots att den ges ett stort utrymme i boken.
Här ges även segertecknet V en förklaring vilket är lite kuriosa som jag går igång på. Fransmännen avskydde verkligen långbågskyttarna och det är ett faktum att de högg av pek- och långfingret på engelsmän som en symbolisk handling.
En förbannat bra bok som måste läsas av alla som uppskattar historiska romaner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar