Angela Kovacs läser boken och hon gör det otroligt bra, vilken berättarröst!!!!!
Hanna växer upp i obygden i norra Sverige i närheten av Sundsvall (om nu Sundsvall är norra Sverige?) omkring sekelskiftet. Familjen har det tufft och modern beslutar att Hanna måste resa in till Sundsvall för att försöka stå på egna ben om familjen överhuvudtaget ska överleva vintern. Där anställs hon som tjänstekvinna tills hon mer eller mindre beordras att åka med ett fartyg till Australien. På fartyget hinner hon både gifta sig och bli änka och sorgen gör att hon överger skeppet och tar sig i land i Lourenço Marques, dagens Maputo i Mocambique.
Hon hamnar på något hon tror är ett hotell. Det visar sig att det är en bordell och efter en tid äger hon hela etablissemanget.
Den här boken skiljer sig en hel del ifrån alla andra Mankellböcker som jag har läst. Den inleder fantastiskt bra. Inte spännande men vackert och nästan oskuldsfullt. Det är charmigt när Hanna beger sig mot havet som hon aldrig har sett. Hur hon funderar och försöker ta in allt nytt hon upplever. Det byggs upp en förväntan och en nyfikenhet inför vad som kommer att hända henne. Detta tycker jag fortgår enda till hon kommer fram till Lourenço Marques och en bit till. Det är intressant att få ta del av hur européernas syn på afrikanerna är. Hur Hannas syn på afrikanerna är och hur den förändras, ibland är den motsägelsefull och ibland entydig.
Det framgår ganska klart att boken förutom den geografiska resan fokuserar mycket på Hannas inre resa. Detta tycker jag är intressant men någonstans mitt i boken tar det stopp. Jag har svårt att förklara vad det beror på men ett antal gånger funderar jag på om inte boken ska ta slut snart. Efter ett tag finns det inget som drar boken framåt. Den harvar runt lite grann på samma ställe och mitt intresse sinar.
Det händer en hel del hemska händelser i boken. Motgångar och grymheter och här vore det oerhört intressant att få höra vad andra som har läst boken tycker. För jag kommer på mig själv med att inte uppröras så mycket som jag borde. Så här i efterhand undrar jag om Mankell på något sätt har lyckats med att i boken normalisera det beteende som finns. Det är min min känsla och om det är fler som tycker som jag är min nästa undran om det varit hans avsikt. Förmodligen! För skicklig är han även om han den här gången inte lyckades fullt ut med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar