Slut på förlaget. Nästa steg var bokbörsen där jag faktiskt hittade några exemplar. Jag hade svårt att bestämma mig. Hur var det nu med frakt, kvalite och betalning? Då som en blixt från en klar himmel säger min kollega, biblioteket... Varför tänkte jag inte på det? Förmodligen för att jag var så inställd på att Göran Kropps bok skulle bli min. Men suget att få börja läsa blev för stort. Det fick bli biblioteket.
Göran Kropp, denne legend har vi pratat en hel del om vid köksbordet. Ungarna är så fascinerade av allt vad galenpannor och äventyr vill säga. Stämmer det att han cyklade till Mount Everest, klättrade upp och ner för att sen cykla hem?
Det var helt klart läge att få en klar bild av vad denne man har och inte har gjort.
Boken är ganska effektiv i sitt berättande. Kort om hans uppväxt och lite halvvilda ungdomstid. Kort även om hans tid inom det militära och hans familj. Något litet om hur han besteg K2 och något berg till fram till huvudpunkten, hans projekt att med så få hjälpmedel som möjligt ta sig till Mount Everest, upp och tillbaka igen. Ideen fick han från sina observationer och upplevelser. Klättring är visst något av en rikemanssport. Och det förstår man när det framkommer vad det kan kosta för att få köpa in sig i ett klätterlag, kostnaderna för all utrustning för att inte tala om alla resor. I allt detta är det tydligen jobbigt att själv bära på allt elände. Därför är det givet att packningen ska bäras av den inhemska mindre välbeställda befolkningen. Och det är detta som föder Kropps ide om att minsann klara det utan ett femtiotal uppassare.
Bara cykelturen ner är otroligt intressant att läsa om. Över 11 000 km på cykel ensam! Det krävs ett speciellt huvud för att klara av något sådant. Dessutom råkar stackaren på mängder med galningar som tycker att det är kul att kasta sten på honom. Vid ett par tillfällen blir det riktigt hotfyllt och jag hade känt mig fruktansvärt liten i en sådan situation. Ensam, trött och långt hemifrån med en pöbel som av någon outgrundlig anledning uppträder som om de hatade mig över allt annat.
När han väl kommer fram blir det en hel del prat om alla andra människor som ska klättra upp för Mount Everest. Här tycker jag faktiskt att boken blir lite sämre. Det blir en hel del namn jag inte orkar hålla reda och jag väntar bara på att få höra om Kropps egna klättring. När den väl kommer blir det återigen grymt intressant.
Det den här boken ger är framförallt insikten att vi kan tänja våra gränser i princip hur långt som helst. Dock är jag inte intresserad av att riskera mitt liv på samma sätt som Kropp. Jag gillar utmaningar och är villig att tänja på mina gränser men inte så långt.
Jag hoppas att jag för alltid kommer bära med mig den här boken. För när det väl tar emot är det bara att minnas, då vet jag att det alltid går att ge mycket till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar