Berättelsen om Uthred fortsätter. Nu tar han sig norrut dels för att att frita sin styvsyster från fångenskap och dels för att geografiskt komma närmare sitt barndomshem som hans farbror stal ifrån honom. Han lierar sig med den förre detta slaven Gudröd. Gör honom till kung av Northumbria och kämpar för att göra sig av med de danska vikingarna. Han blir förrådd men tar sig så småningom tillbaka för att på nytt kämpa vidare för att kunna nå sitt mål - att återta sitt arv.
Det är något befriande härligt att läsa även den här boken om Uthred. Som jag tidigare skrivit är det avskalat, rått och hjärtligt och jag fullständigt älskar synen hedningarna har på kristendomen. Återigen skrattar jag högt av de underbara beskrivningarna och tankarna "hedningarna" har om de kristna. Det är nästan som när ett barn iakttar något komplicerat och fäller en dödande kommentar om meningslösheten i det de ser. För dödande blir det eftersom barnet ser kärnan och sållar bort allt meningslöst runtomkring. En sådan enkel sak som att referera till "liket" när prästerna bär omkring på ett helgon får mig att brista ut totalt. Framförallt eftersom Cornwell är så duktig på att beskriva prästernas extremt religiösa och nästan hjärntvättade relation till sin tro. Det blir en härlig kontrast och är i min mening den stora behållningen i den här romanserien.
Nu är det ett måste att fortsätta med den fjärde boken i serien - Svärdsång
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar