En kollega rekomenderade mig boken men jag var tveksam, mycket tveksam. För något år sedan läste jag Keplers första bok Hypnotisören och den gav mig en sådan bitter eftersmak som ingen annan bok har gjort tidigare. Jag minns att första tredjedelen var våldsamt bra och jag var fullständigt fångad. Efter hand blev den dock på något underligt vis mer och mer psykologiskt otäck och mot slutet var det som om jag hade fått en klump i halsen som jag inte kunde bli av med. Hur som helst hade jag bestämt mig för att inte läsa mer av Kepler.
Min kära kollega som har en mycket bra boksmak fick mig dock att ändra mig.
Paganinikontraktet börjar även den riktigt bra. Polisen söker efter mördaren samtidigt som mördaren bokstavligt talat jagar sina egentliga offer. Karaktärerna är intressanta och handlingen gripande. Vad är syftet med jakten? Kommer polisen hinna i tid?
Händelseutvecklingen är inte förutsägbar vilket naturligtvis är bra men vid två tillfällen i boken blir det lite löjligt. De två personerna som är jagade får vid två olika tillfällen möjlighet att få hjälp men de "medmänniskor" de stöter på inser inte allvaret, eller hur man nu ska tolka det. Detta känns helt osannolikt. Om två sårade stackare med skräck i blicken ber om hjälp så är det inte troligt att man avfärdar dem oavsett hur känslokall man är.
Nästa lilla miss i boken är att det förväntade slutet dröjer väl länge. Det blir något av ett antiklimax den sista femtedelen. Allt i boken talar för att det borde vara slut nu men ändå verkar författarna inte nöjda. Nästan så att jag undrar om de har en viss sidkvot de är tvungna att uppfylla.
Sammantaget är dock detta en spännande bok med flera intressanta karaktärer som absolut är värd att läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar