I mästarnas mästare för två år sedan dominerade Patrik Sjöberg. Det som gjorde programmet så bra och underhållande var mycket tack vare honom. En annan har olika jargonger vid olika sociala tillställningar. På jobbet, hemma, kompisar och i omklädningsrummet är bara några exempel. Men Patrick körde idrottsjargongen rakt av och med en väl dold glimmt i ögat vid vissa tillfällen. En tid senare gick han ut med det hemska som hade hänt honom som pojke. Jag tror att många började omvärdera den bild vi hade fått av Sjöberg. Han har ju alltid stuckit ut och inte brytt sig speciellt mycket om vad andra tänker och tycker om honom. Således var min nyfikenhet stor på hans bok Det du inte såg.
Boken är i princip en kronologisk överblick över Patriks liv. Från skoltiden innan han började med höjdhopp till idag. Boken är mycket intressant och underhållande och självklart är Patrik liksom vi alla en produkt av den uppväxt han har haft. Jag har idag en helt klart bättre förståelse över hans handlande än vad jag hade för en vecka sedan.
Det finns mycket i det han säger som jag håller med om men även mycket som jag absolut inte håller med om. T.ex skriver han en hel del om sin roll som förebild och han har en stor poäng i att det naturligtvis är föräldrarnas uppgift att uppfostra sina barn. Men han kan som offentlig person och idrottsstjärna inte bli helt fri från ansvar. Barn påverkas oerhört mycket av sina förebilder, det går inte att komma ifrån. Idag blir fler och fler av dessa förebilder i mina ögon bara sämre och sämre. Se bara hur det ser ut på en fotbollsplan. När det finns "förebilder" som Balotelli, Zlatan och ibland hela fotbollslag med ledare (läs Real Madrid när de möter Barcelona) som skämmer ut sig något fruktansvärt blir konsekvensen givetvis att ungdomar tar efter. Självklart är det föräldrars och tränares ansvar att deras ungdomar ska uppträda på ett korrekt sätt men deras jobb blir ju inte lättare direkt av dessa "förebilder".
En annan sida som jag till viss del beundrar är hans förmåga att våga tycka till och agera utan att fundera på vad andra kommer att anse. Alldeles för ofta är vi så måna om vad andra tycker och tänker och tar kanske därför inte de beslut vi själva egentligen vill. Det tycker jag är en svaghet. Inte sagt att man ska bli självisk och inte bry sig om andras känslor men i många fall tar jag som person beslut som inte påverkar andra. Då ska jag heller inte bry mig om vad andra tycker om det beslutet. Det är faktiskt inte deras sak. Och vill de ha åsikter om det är det deras problem.
Hur som helst är jag mycket nöjd med att ha läst den här biografin och förundrad över varför jag inte har läst fler av samma sort. Har inte Salming, Björn Borg med flera skrivit några eller är det jag som måste lämna grottan lite oftare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar