Phileas Fogg, en nonchalant, matematiskt exakt, till synes känslolös överklassnisse hävdar att han kan ta sig jorden runt på 80 dagar. Till sin hjälp har han betjänten Passeparttout som är hans raka motsats. Som en skugga har de en detektiv efter sig eftersom mr Fogg är misstänkt för att ha begått ett bankrån.
Under resans gång stöter de på alla möjliga problem. Både naturliga samt sådana som detektiven ligger bakom eftersom han till en början vill sinka deras resa i väntan på en arresteringsorder.
Boken är skriven för ca 150 år sedan och är givetvis annorlunda än vad man är van vid att läsa. Som jag tidigare nämnt tycker jag att de flesta äldre böcker saknar spänning. Likadant är det med den här. Det gör den visserligen inte dålig. Den är intressant och stundtals ganska underhållande. Förutsatt att man kan ta huvudpersonen Phileas Fogg med en nypa salt. Med rätt humör går det men jösses vad irriterande jag tyckte att han var ibland. En dryg adelsman och dessutom britt. Näsan är så högt upp i vädret att man storknar. Aldrig någon reaktion på de motgångar de råkar ut för medan betjänten givetvis kan slita sitt hår av frustration. Känslomässigt påminner han om en robot och det som stör mig ytterligare är att Jules Verne dessutom får det att framstå som ädelt, nobelt eller vad man nu ska kalla det.
Boken fick mig att ett flertal gånger fundera på om den har fungerat som en inspirationskälla till Selma Lagerlöf och hennes Nils Holgerssons underbara resa. Ibland känns syftet med boken nämligen att vara någon typ av lärobok/reseskildring.
Blir dock sugen på att se någon av filmatiseringarna av boken och det är givetvis ett bra betyg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar