George och Lennie är två kringvandrande lantarbetare. De tar sig från den ena gården till den andra, och alltid har de samma bekymmer. Lennie som är förståndshandikappad ställer till det för sig, vilket leder till att de allt som oftast får ge sig iväg för att söka sig ett nytt arbete. Drömmen är att köpa sig en egen gård, men för att det ska bli möjligt måste de jobba ihop ett sparkapital.
Efter att vind för våg ha flytt från en gård, närmar de sig en annan och förutsättningarna är enkla. Lennie måste vara tyst för att inte med sitt begränsade intellekt försätta dem båda i svårigheter.
Boken är klart underhållande. Frustrationen George känner är lätt att ta till sig, även om jag gör det med ett leende. Förmodligen hade jag inte haft något leende om jag varit i Georges kläder. Men den lyxen är inte svår att unna sig som läsare. Samtidigt finns det något gulligt över den storvuxne och starke Lennie som är på en fyraårings nivå.
Det händer egentligen inte speciellt mycket i boken. De får arbete på den nya gården och det går relativt bra, även om George ibland sliter sitt hår av frustration.
Boken är fortsatt underhållande men samtidigt smyger sig en känsla och undran på. Vart är herr Steinbeck på väg? Vad är poängen med boken? Visst! den är småtrevlig men eftersom det inte händer mycket av värde börjar jag fundera på varför så många tycker att den här boken är så bra?
Då kommer vändningen... I efterhand är den självklar, men jag listade inte ut den på förhand. Varför då? Förmodligen för att boken var så lättsam att jag helt enkelt inte fokuserade speciellt mycket på vad som faktiskt hände i den.
Jag vill inte avslöja vad som händer men jag tror mig börja förstå bokens storhet. Klart läsvärd! och undra om jag inte äntligen har börjat vänja mig vid äldre böcker?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar