Äntligen vågade jag ta mig an denna biografi om Gandhi. Jag har kikat på den ett antal gånger utan att våga ta steget fullt ut. Av vana är jag lite försiktig med biografier och dylikt eftersom jag vet att jag allt som oftast blir uttråkad av dem.
Inledningen är inte allt för imponerande. Författaren vill göra ett gediget arbete genom att redogöra för Gandhis liv från start till mål. Eftersom det tydligen inte finns så mycket intressant att berätta, på grund av bristfälliga källor, om Gandhis första år, känns det lite ointressant när författaren ändå har bestämt sig för att skriva x antal sidor om det. Hursomhelst blir det ett rejält lyft en bit in i boken. Gandhi far till England för att utbilda sig till advokat. Där passar han på att äta kött!!!!!! Vem hade trott det?
Tiden i Sydafrika är riktigt intressant, likaså när han slutligen återvänder till Indien. Han måste utan tvekan vara en av världens mest fascinerande människor. Samtidigt som jag förundras över hur vansinnigt sjuka i huvudet britter (Churchill t.ex. är inte enbart en hjälte!) och boer var under den här tiden. Här finns mängder med exempel som jag som läsare egentligen bara sitter och gapar åt. Och mitt i allt detta vansinne finns Gandhi som ett ljus i mörkret. Fantastiskt! Denne store lille man har alltså mage att stå framför Il Duce och ärligt svara honom vad han tycker om fascismen. Hur många hade vågat göra likadant?
Mussolini frågade vad mahatman fått för intryck av fascismen.
- Ett korthus, löd svaret.
Boken är oerhört intressant och mycket läsvärd, men lite för lång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar