Efter att igår ha skrivit om Svärdet och spiran blev jag lite fundersam. Varifrån kommer mitt intresse för historiska romaner? Så länge jag kan minnas är det de historiska romanerna som har fångat mig som allra mest. Det är något lockande med påhittade figurer (ibland verkliga) som vävs in i en berättelse som har historisk anknytning. Den historiska "faktan" får man som läsare givetvis ta med en nypa salt men visst blir jag lite klokare efteråt. Romanen har gjort att jag både har fått mig en spännande och underhållande tid samt fått en inblick i hur det kan ha varit under till exempel antiken, medeltiden eller kanske andra världskriget. Förena lite nytta med nöje är aldrig fel. Framförallt för mig som uppenbarligen inte klarar av enbart nytta i boksammanhang. Jag glömmer för övrigt aldrig hur jag i början av universitetstiden förde en kamp mot John Blund när de tvingade oss att läsa något av von Wright (jag är övertygad om att det var på rent djävulskap). Blund vann i utklassningsstil om och om igen. Få gånger har mina ögonlock varit så tunga som då...
Svaret är Lee Falk´s Fantomen. Allvarligt talat! Vilken lysande idé. Släng in en hjälte av sällan skådat slag. Ge honom en uppgift och se till att hans efterkommande tvingas följa hans exempel. Ge dem en viktig roll i de flesta större historiska händelser från 1500-talet och framåt.
I början av tonåren (förmodligen tidigare, minns inte riktigt när) kom jag över ett exemplar av Fantomen. Ibland var det den nuvarande Fantomen som avhandlades, vilket var bra och ibland handlade det om någon av hans förfäder, vilket alltid var riktigt bra. Jag minns att det blev en hel del kritik mot tidningen när den gick över till färg, inget jag själv brydde mig om men jag tror att den förändringen var en direkt anledning till även nästa förändring i tidningen. 1993 kom nämligen Fantomenkrönikan. 4 exemplar per år som följde en kronologisk ordning från den förste Fantomens far och framåt, givetvis i svartvitt. Lysande!!!
Här föddes med största sannolikhet mitt intresse för historia på allvar, med en tidning som stavas kvalité.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar