Jag kan milt sagt påstå att jag har väldigt svårt att förstå mig på Stephen King. Samtidigt som jag är hoppfull skrämmer han mig lite. Filmen Nyckeln till frihet är mästerlig. Även Den gröna milen är riktigt bra (framförallt boken), likaså Pestens tid (boken!). Hoppet finns alltså att hitta fler böcker han ligger bakom som kan ligga på samma nivå som de ovan nämnda. Men han har ju en annan sida också. Den där sidan som i mina ögon kan "balla" ur fullständigt i olika äckligheter. Hur kan han skriva så olika? Varje gång jag stöter på en Stephen King bok läser jag noga om handlingen för att utröna om det finns hopp eller inte. Problemet är att det är lätt att bli vilseledd. Drömfångaren till exempel. Ett gäng gamla vänner ska träffas i en stuga ute i vildmarken och där kommer det förflutna ikapp dem. Låter i mina öron hoppfullt och intressant. Men vad händer sen.....
Suck!
Hoppet är inte dött men han har skrämt mig tillräckligt mycket för att jag inte ska ta några egna initiativ till att öppna någon av hans böcker förrän någon tillförlitlig person rekomenderar mig en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar