Träningssammanställning 2019

2019, året som kan sammanfattas med före och efter Kalmar Ironman som var i augusti. Första halvåret var träningen till stor del styrd av tvång. Jag tycker varken om simning eller cykling men var givetvis tvungen att ägna mig mycket åt det för att komma förberedd till Kalmar. Efter tävlingen blev det ingen mer simning och minimalt med cykling som närmast handlade om transport till och från jobbet lite då och då. Istället mer av den härliga löpningen.

2020 blir ett år utom tävlan. Jag kommer inte att planera in någon tävling i förväg som jag har gjort tidigare. Istället kommer fokus ligga på upplevelse och äventyr. Min plan är att göra minst ett löparäventyr. En löpning över ett antal dagar från punkt A till B. Sen är det inte otroligt att det spontant blir någon tävling ändå. Det är ju trots allt roligt att bränna på ibland.

Slutligen har jag cirka 4600 km kvar till ett varv runt jorden. Det borde jag rimligtvis hinna med under kommande år. Roligt att äntligen närma sig det där lite magiska målet.

2019 i kilometer

Cykling: 3973,8
Löpning: 2911,6
Paddling: 11,1
Simning: 75,4
Längdskidåkning: 258,3
Rullskidåkning: 158,8
Rollerblades: 233,9

Totalt: 7622,9

2018 i kilometer

Cykling: 804,8
Löpning: 3898
Paddling: 42,1
Simning: 19,9
Längdskidåkning: 105,4
Rullskidåkning: 410,2

Totalt: 5280,4

2017 i kilometer

Cykling: 2739,7
Löpning: 3151,5
Paddling: 28
Simning: 11,3
Längdskidåkning: 266,7
Rullskidåkning: 223

Totalt: 6420,2


2016 i kilometer

Cykling: 2130,8
Löpning: 2943,9
Paddling: 114,2
Simning: 26,4
Längdskidåkning: 306,7
Rullskidåkning: 710,1

Totalt: 6232,1


2015 i kilometer

Cykling: 1882,8
Löpning: 2635,3
Paddling: 125,5
Simning: 19,9
Längdskidåkning: 14,4

Totalt: 4677,9


2014 i kilometer

Cykling: 1505,5
Löpning: 1500,6
Paddling: 69
Simning: 39,2

Totalt: 3113,7

Hur många kommer att kunna gå om 50 år?

Den lille krabaten i famnen. Nöjd.

Ner på golvet med honom. På mage. Varsågod. Kryp!

En stunds tystnad. Förvåning kanske. Sen ett litet men ändå tydligt ilsket skrik. Tårar i massor och en blick av övergivenhet. Sviken till tusen. "Och du ska vara min pappa!!!!?"

Njae. Det sade han inte. Inte med ord i alla fall.

Eller det där med att kunna gå. Hur många misslyckanden krävdes innan den färdigheten utvecklades? Hur många bulor och tårar? För att inte tala om min krökta rygg eller den där korgen som till en början utan innehåll slant iväg och gjorde pinan värre men som sedan med lite innehåll var ett fullgott hjälpmedel. Eller reaktionen när hjälpmedlet togs bort och placerades någon meter framför.

"Vafalls?" Återigen den där blicken av totalt oförstående. Ständigt detta svek.

Vi har i alla tider utvecklat färdigheter och kunskaper. Alltid har de föranletts av misslyckanden och åter misslyckanden. Men eftersom kunskaperna har ansetts vara så viktiga och självklara har inget annat accepterats av vare sig föräldrar eller samhället.

Försök igen. Träna på. Misslyckas tills du klarar det.

Parallellt med att vårt välstånd har ökat får jag för mig att även inställningen till att lära sig självklara saker har ändrats. Idag har vi möjligheten till så många hjälpmedel att inställningen till dem har blivit annorlunda. Deras funktion har ändrats från att ha varit tillfälliga till att bli permanenta och orsaken är vår annorlunda inställning.

Som om det är kränkande att någon som inte kan ska få kämpa lite. Som om det är elakt att inte sopa mattan framför den som skrider fram. Upp på hästen igen har blivit djupt omoraliskt.

För om lille vännen inte kan eller vill och dessutom kanske både blir ledsen och arg. Gud förbjude. Kan ju den individens hela mentala hälsa förstöras för en oöverskådlig framtid.

Det här utgångsläget är så fundamentalt fel att det gör ont i hela kroppen på mig. Vad har vi någonsin kunnat utan ansträngning? Utan kamp och motgångar? Där tårar och ilska har härjat som en självklar brinnande eld.

Vi behöver tårar och ilska. Vi behöver motgångar att besegra. Det mår vi bra av. Oerhört bra.

När jag började som lärare för 15 år sedan kunde alla skriva (penna och papper). ALLA! En del skrev som krattor men de kunde skriva. Idag har vi elever som knappt klarar av att skriva på ett tangentbord. Vi har till och med elever som inte skriver alls. Antingen skriver en vuxen åt dem eller så talar de in i datorn via något program.

Vi får fler och fler hemmasittare för varje år. Barn som inte vill träffa andra människor. Social fobi.

Att kunna gångertabellen är långt ifrån självklart när du går i årskurs 6 idag och läshastighet och läsförståelsen är många gånger oerhört dålig. För att inte tala om att ta emot muntliga instruktioner. Jag kan alltså inte som lärare förvänta mig att en kort muntlig instruktion når fram till alla mina elever trots att jag har stöd från tavlan eller dylikt. Jag förväntas i vissa fall även ta det individuellt.

Nästa steg är att eleverna ska orka göra det de eventuellt har förstått också.

Koordinationen är klart sämre än för 15 år sedan. Jag skulle kunna rada upp hur många fler exempel som helst....

Har vi nått evolutionens puckel? 

Absolut inte men jag tror verkligen att vi behöver se upp och tänka om. För om vi fortsätter på det här bekväma sättet kommer kunskaper som är självklara idag inte vara det imorgon. På sätt och vis har det alltid varit så. Jag saknar till exempel mängder med kunskaper som är självklara för min far. Och han kan i sin tur inte saker som generationen för honom kunde.

Vad är då skillnaden mot nu? Att jag inte är en mästerfixare som min far kan jag hantera genom att betala för mig. Kostsamt men trots allt en lösning. Men om grunden för inlärning inte finns med i framtiden? Om grunden för mental och fysisk hälsa inte finns med i framtiden? Vart tar samhället vägen då?

Hur många kommer att kunna gå om 50 år när rullstolen rullas fram efter första misslyckandet?

Överdrivet exempel? Absolut men att inte kunna läsa och skriva känns också överdrivet. Att inte kunna ta instruktioner eller att ha förmågan att göra något som är jobbigt eller svårt.

Vårt välstånd leder till en förändrad attityd. Ett sinnelag vi aktivt måste förhålla oss till. Hjälpmedel måste vara tillfälliga, för blir vi för bekväma och motståndslösa riskerar vi att bli värdelösa.

För det blir vi både medvetet och omedvetet i våra egna ögon om vi aldrig behöver klara något.

Jakten på Dawit Isaak

Vem var/är Dawit Isaak? Lever han? Vad hände med honom? Varför sitter han fängslad?

Martin Schibbye försöker i den här boken ta reda på så mycket som möjligt om Dawits öde. Han intervjuar släkt och vänner och andra människor som har haft med Dawit att göra. Han åker till och med ner till Eritrea för att även där försöka få svar på sina frågor. 

Likväl som detta är en bok om Dawit Isaak är det en bok om Eritreas och Etiopiens historia. Hans öde är nämligen så starkt förknippat med krigen och spänningarna länderna emellan.

För egen del har jag varit extremt ovetande om det mesta som den här boken berör. Jag tycker att den är väldigt intressant och bra samtidigt som den känns verklighetsfrämmande. Tänk att allt detta utspelar sig i världen idag. Både det hemska individuella människoödet men även det faktum att länder kan vara så eftersatta ur ett demokratiskt och mänskligt perspektiv. Boken berikade mig verkligen. Både mentalt och kunskapsmässigt. 

Imperium av Robert Harris

Berättelsen om den vältalige Cicero och hans kamp i det politiska träsket i Rom där han stångas mot storheter som Pompejus, Crassus och Caesar.

Den här boken valde jag att läsa med utgångspunkt i författaren och inte ämnet. Jag har fått min beskärda del av romarriket, framförallt via böckerna om Cato och Macro i Silverörnserien. Men Harris är bra och jag var sugen på något historiskt. 

Till en början funderade jag faktiskt på att lägga ifrån mig boken. Det var tydligt att den skulle handla om det politiska maktspelet i Rom och inte så mycket mer. Kände mig tveksam om jag skulle orka med alla legater, patricier, konsuler och alla andra titlar och ämbeten (borde för övrigt ha funnits ett "politiskt titelträd" i början av boken). Men Harris är bra och boken blev bara bättre och bättre. Som en senare eller kanske tidigare variant av Grishams rättegångsböcker.

En rolig detalj i boken är att den berättas utifrån Ciceros skrivslavs perspektiv som även han har funnits i verkligheten. 

Den här serien blir det att fortsätta med.

Längtan efter morgondagen

Vad har varit bra idag? Vad ser jag fram emot imorgon?

Dessa två frågeställningar är något jag alltid försöker ha i huvudet. Överhuvudtaget har jag i hela mitt liv varit duktig på att fokusera på det som är och har varit bra.

Vår inre röst är den vi hör mest och därför är det oerhört viktigt att den är positiv. Konsten att vara positiv tror jag är att glädjas åt de där små sakerna i vardagen. Att glädjas åt en kommande semesterresa eller något annat stort är relativt självklart men de där stora händelserna inträffar ju inte så ofta. Därför måste fokus ligga på det enkla och vardagliga.

Jag har så många vardagsrutiner jag är nöjd med och som jag verkligen gläds åt. Ibland känner jag att det blir lite komiskt när jag på kvällen känner en längtan och glädje inför vissa av de rent av banala saker som morgondagen för med sig.

Saker jag kan se fram emot:
- Morgonmeditationen
- Morgonkaffet
- Matlagning
- Måltider
- Träning
- Mötet med vissa personer.
- Vädret
- Läsning
- Att skriva
- Lektioner
- Att titta på mina pojkars aktiviteter.
- Min lediga tisdag.
- Städa och pilla hemma ifred.
- Sällskapsspel
- Lyssna på podd.

Listan kan med all säkerhet göras längre men kärnan är ändå densamma. Gläds åt det enkla och vardagliga. Uppskatta dem och du får mängder med saker att vara glad över. Varje dag.

Jorden runt på 1000 dagar av Fredrika Ek

Jag verkligen älskar den här typen av böcker. 

Äventyret. Prestationen. Rädslan och fördomarna. Modet. All värme, gästfrihet och kärlek.

Fredrika Ek berättar i den här boken om sitt äventyr när hon cyklar jorden runt. Om allt hon får uppleva och de situationer och människor hon stöter på. 

Jag blir djupt fascinera och imponerad och lockas till egna äventyr om än i mycket blygsammare skala. Förutom det ovan nämnda är jag nyfiken på vad det gör med en själv att tillbringa så mycket tid ensam. Vad gör det med det egna sinnet? Hur påverkar det mig som person?

Boken med dess härliga bilder måste läsas och är på alla sätt fantastiskt bra men jag saknar en sak. Jag vill ha mer detaljer om det praktiska i äventyret. Hur gjorde hon med packning och mat? Exakt vad hade hon med sig? Vad var hon tvungen att byta ut? Hur löste hon blöt packning mm?

Julens symboler av Helen Egardt

En mysig och trevlig bok om ursprunget till de olika saker vi förknippar med julen. Allt ifrån ordet jul till pepparkakor och julgranen förklaras på ett lättförståeligt sätt.

Vissa saker går att härleda till antiken, Mesopotamien eller hednatiden och ibland kan det mycket väl vara en kombination. Alltid roligt med ursprung. Alltid roligt att få vetskap om det som omger en.