Tredje boken i Wilderängs bokserie ger mig inte mycket. Några få människor håller stånd mot kentaurliknande vampyrer och zombier.
Som vilken B-film som helst. Kvar finns samma ickeengagemang för karaktärerna som tidigare. Jag kan fortfarande inte riktigt sätta fingret på vad det är i Wilderängs skrivande som saknas men det blir aldrig någon personlig anknytning till karaktärerna. De tidigare två böckerna, framförallt första boken, är väldigt intressant ur ett mänskligt psykologiskt perspektiv. Hur beter vi oss mot varandra när det blir en kris?
Här finns inget av detta kvar. I stället ett idogt zombieskjutande som är sådär lagom engagerande. Ett litet intresse för hur det ska sluta men min åsikt är att man kan nöja sig med att läsa den första boken. Sen räcker det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar