Jag har alltid varit dålig på att bedöma andra människors ålder och ju äldre jag blir desto skevare och roligare blir det. Jag ser på människor och tänker på fullaste allvar att vi nog är jämnåriga trots att de kan vara nästan 20 år yngre.
I grund och botten handlar det om att både i kropp och sinne känner mig ung.
För att göra åldersuppfattningen ännu mer krånglig kan min uppfattning vara lika skev åt andra hållet.
Under ett trailpass med Solvikingarna en torsdag för några veckor sedan började vi prata lite ålder. Där studsade vi omkring fem eller sex stycken "jämnåriga" herrar och tyckte att livet var både härligt och rättvist. Rättvist eftersom vi alla delade en fin upplevelse tack vare ett aktivt val vi själva hade gjort. Att springa i skogen istället för att tugga asfalt.
Hursomhelst insåg jag att jag var yngst i gruppen och dessutom drog ner medelåldern betydligt. De andra var i princip alla minst tio år äldre.
Ålder är en siffra och en känsla. Jag hoppas att jag om trettio år liksom klubbkamrat Lars fortfarande studsar omkring i skogen - evigt ung i kropp och sinne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar