Inkompetent skärmhälsa

Jag likställer våra smartphones med Pandoras ask. Ligger där och suger ner oss med en skrämmande dragningskraft. De låter och vibrerar och på bara någon sekund har vi hela världen i handen. En ständig stress som lurar bort oss ifrån verkligheten och det som får oss att må bra på riktigt.

Jag har i ett  tidigare inlägg skrivit om vad jag har för skärmregler för egen del:

https://bockermm.blogspot.com/2017/08/mina-skarmtidsregler.html

En av reglerna är att jag har ett snåljåpsabonnemang. Själva syftet med det är att surfen tar slut om jag använder smartphonen för mycket om jag inte kör via wifi. Och det fungerar mestadels bra eftersom det får mig att bortse från impulsen att plocka upp telefonen i tid och otid. Jag vill ju att den fungerar då jag verkligen behöver.

Det händer ibland att jag i slutet av en månad inte längre har något nät och då är det bara att snällt vänta.

Problemet de senaste månaderna har varit att surfen "tagit slut" i början av varje månad. Första veckan i juni kunde jag inte smsa vilket verkligen irriterade mig.

Vad sjutton är problemet? Hur är det möjligt att surfen redan är slut när jag knappt använder telefonen utan wifi?

Bara tanken på att ringa Telia var jobbig så jag lät bli.

När sen samma sak hände i början på juli månad steg irritationen en nivå till men jag fick fortfarande inte tummen ur att ta tag i problemet. Egentligen var det bara det faktum att jag inte kunde smsa som kändes jobbig.

Häromdagen fick det vara nog. Augusti och telefonhelvetet fungerar fortfarande inte som den ska!

Impulskontrollen finns kvar men lite intressant hur det alltid är apparater jag vill slå sönder såsom; telefoner, datorer och kopiatorer...

Jag betalar ju ändå för en tjänst som jag inte kan använda. Med horn i huvudet plockar jag upp telefonen för att ringa Telia men någonting stoppar mig. En känsla. En föraning. Jag kanske borde kolla inställningarna? Jämföra med min frus telefon.

Vad betyder den där antennen? Ska den vara grön? Letar och ser att den heter mobilnät.

Två månaders problem löstes på en minut. Min fru hann inte ens hämta sin telefon för att hjälpa mig.

Slutsats:
Jag är naturligtvis pinsamt inkompetent :)

Samtidigt ser jag det som ett kvitto på att jag har ett i mina ögon sunt förhållningssätt till min smartphone. Det var varken bråttom eller panik att åtgärda mitt tillfälliga handikapp och framförallt var det oförmågan att smsa som irriterade mig. I övrigt plockar jag mest upp telefonen för att ta kort och för det behövs ju inget nät.

Naturligtvis kan jag inte låta bli att tänka hur många andra som hade accepterat en liknande situation i två månader.

Oavsett kan jag inte nog poängtera hur viktigt jag tycker det är att finnas här och nu istället för att ständigt koppla bort sig och för det krävs ett aktivt val och än rejäl disciplin.

För den lockar oss. Hela tiden....