Det har blivit något av en tradition. Jul- och nyårsledigheten betyder pussel.
Alltid ramen först. Sen de olika högarna. Det som förmodligen är himmel i en hög, det som kanske är Jesus i en annan, gyttret med hus i en tredje, osv.....
Oftast när grabbarna är i säng. Det är tyst och lugnt. Fokus på en enda sak. Ibland ser jag fram emot att sätta mig och köra igång. Ibland inte. De små jäkla bitarna har en förmåga att se exakt likadan ut. Blicken blir dimmig och inget verkar passa in. Jag ställer mig upp. Byter hög. Kommer tillbaka till ursprungshögen. Ibland är gudarna på gott humör och det rasslar till.
Sakta, sakta växer en bild fram.
Morgonen därpå kan vi få beröm. Det kan till och med vara så att vi sitter ner allihop en stund. Mysigt!
Då suckas det mer och tålamodet är mindre. Snart nog ger de upp. Målet är för avlägset. För stort. Det är svårt det där att acceptera att varje liten bit som passar in leder oss närmare. Det går för långsamt.
Dagarna går och bilden växer fram. Vissa dagar pusslar vi inte alls men likväl står det kvar och påminner om vad som ska göras.
Jag har en förkärlek för det enkla och monotona. För många är det dödligt tråkigt att pussla. Jag tror att det har en viktig funktion. Det är avslappnande och skönt att inte ha mängder med intryck samtidigt. Det är härligt att se framstegen och det är ännu härligare att närma sig målet och tillslut nå det.
Samtidigt är det en påminnelse om allt annat i livet. Livspusslet, jobbpusslet eller vad det än är man vill kalla det. Vi vill ha och behöver ha mål i livet. Mål som måste ha delmål eftersom det annars kan bli för avlägset, stort och jobbigt. Det går trögt. Ibland inte alls. Men det finns alltid kvar där och är till för att besegras.
Jag tror på långsiktighet. Tänk om vi såg det mesta av det vi gör som en långsiktig investering i oss själva och vårt eget välmående? Hade vi handlat annorlunda då?
Jag tror det och det är därför jag så ofta som möjligt försöker tänka just långsiktigt. Men det är svårt att göra det eftersom här och nu har en tendens att placera det långsiktiga i en dimma. Därför behövs alla de där små delmålen som både kompass och vägledning.
Man behöver pussla lite. Med tid, familj, jobb, kost, vänner, träning.....
På så sätt blir ens väg in i framtiden tydlig. Där kommer finnas utrymme för avstickare men det är lätt att hitta tillbaka till huvudleden. Den där huvudleden av bra val och hälsa som vi mår så bra av. Som är beständig. Både här och nu men även framöver.
Tydlighet!
För att inte hamna på villovägar vilket är bra mycket lättare utan pusselbitar, kompasser och tydliga mål. För ibland skymmer det och då behövs hjälp för att hålla sig på rätt väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar