Har vi någon själ?
Har vi någon fri vilja?
Hur ser vår framtid ut?
Detta är några av frågorna som Harari resonerar kring i sin bok Homo Deus. Människan har i alla tider sökt förbättring och utveckling. Nu har vi kommit så långt att vi på allvar kan se vår kommande odödlighet som ett faktum. De teknologiska och biologivetenskapliga framstegen verkar inte se några gränser. Och kan vi böja på en av det yttersta reglerna så blir vi inte bara odödliga, vi gör oss även till gudar.
Vi kan konstruera en teknologi som slutligen kommer göra oss själva oanvändbara för att inte säga meningslösa i framtiden. Genom olika algoritmer kommer google, facebook och andra system kunna lära känna oss bättre än vi känner oss själva. Skräddarsy vår verklighet på att sätt att vi tillslut inte kommer att veta vad vi vill och inte vill. Det löser maskinerna åt oss. AI växer fram och kommer att sköta våra sysslor på ett mycket bättre sätt än vi själva. Vad ska de sedan med oss till?
Jag tycker att den här boken på många sätt var jobbig. Dels för att den inte är speciellt lättläst. Den innehåller så mycket och mycket av det är svårt att greppa. Förstå. Vilja förstå. Smälta. Dessutom är jag sedan flera år lite informations- och teknologifientlig. Att läsa den här boken gjorde mig inte vänligare inställd.
Framtiden som Harari målar upp känns overklig men ändå inte. Han bygger verkligen vidare på hur samhällsutvecklingen ser ut idag. Vi vill radera bort allt svårt, jobbigt och tråkigt. Allt ska vara perfekt och är det inte det ska någon få skulden och sedan ska det rättas till.
Uppkopplade och med noll integritet kommer vi en dag nå fulländning. Men är det ens möjligt? Kan vi nå fulländning? Det skulle innebära att allt är perfekt precis hela tiden men skulle vi uppleva det?
Jag som är lite tråkig av mig tror ju på motsatser och jag tänker fortsätta att ägna mig åt dem. För jag tror fortfarande att tristessen är viktig och att soffan alltid kommer att vara goast om jag kraschar ner i den totalt slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar