I den bästa av världar hade jag kunnat skifta fokus till cykling direkt efter Vasaloppet. Nu blev det inte riktigt så framförallt på grund av vädret. För kallt och för blött gjorde att jag inte kunde börja cykla i någon större mängd. Knappt 200 km i mars och lite drygt 200 i april. Flera av turerna dessutom på min rishög istället för racern. Visst hade jag kunnat bita ihop och köpt på mig bättre utrustning för att kunna cykla mer men det kändes inte så viktigt. Istället malde jag på med i huvudsak löpning och fyra dödligt tråkiga men bra spinningpass.
I maj blev det bättre väder och därmed fick jag lite mer bråttom med att samla på mig fler cykelmil. Målet var att komma upp i 1000 km under maj månad vilket jag löste genom både transport till och från jobbet samt en del längre pass, där turen hemifrån - Alingsås - Borås - hem stack ut lite extra.
Mitt stora problem är att jag inte tycker att cyklingen är speciellt rolig och det beror kanske framförallt på att jag alltid cyklar ensam. Då spelar vinden en större roll och det blir kämpigt varje gång man inte har direkt medvind. Sen går det inte att förringa den enormt negativa aspekten med trafiken. De flesta är hänsynsfulla naturligtvis men tyvärr finns det alldeles för många idioter där ute som antingen inte ser eller som medvetet beter sig som svin. Jag är övertygad om att jag bara under maj månad hade kraschat vid ett tiotal tillfällen om min utgångspunkt hade varit en annan än att bara lita på mig själv i trafiken.
Nu är det Vätternrundan på schemat och därefter blir det Tjörn halvironman i augusti och så småningom Kalmar ironman. Alla dessa kräver cykling men efter det får det nog vara slut med cyklingen. Jag är övertygad om att det en dag kommer att smälla rejält. Nog för att jag är försiktig men det går inte att försäkra sig från olycka med så många andra trafikanter omkring sig. Så för att inte utsätta mig för mer irritation, oro och en förväntad framtida krock lutar det åt att ta bort cyklingen som motionsform framöver.
Jag känner mig redo för Vätternrundan. Tränad för uppgiften är jag och jag känner att jag har fått till en skaplig mängd på cykeln. Rumpan är redo (har vägrat cykelbyxor), energin är jag inte orolig för och inte heller klädseln. Domningarna i fötterna tror jag att jag bara får acceptera medan jag nog kan hålla dem borta från händerna genom att byta ställning på cykeln, vifta och röra på fingrarna
Min största osäkerhet handlar om vilken fart jag ska hålla. Det är rejäl skillnad på att åka själv jämfört med i klunga. Det där med klunga har jag provat vid ett fåtal tillfällen och är något som verkligen kan få upp farten och spara kraft. Det kommer att bli viktigt att hänga på andra. Hoppas bara att de inte kastar ut mig på grund av att jag är oerfaren och kanske inte sköter mig som man ska. Finns mängder med regler för hur man ska köra och förhoppningsvis har jag koll på de flesta av dem.
Som vanligt tycker jag att det är viktigt att ha flera olika mål med sig inför ett sådant här lopp.
Mitt första mål är att klara Superklassikern, det vill säga Klassikern på totalt under 20 timmar. Det innebär att jag har ungefär 10 timmar och 30 minuter på mig att genomföra loppet.
Mål nummer två är att klara under tio timmar och mål nummer tre är att orka hänga på kollega C som är en mer erfaren cyklist och som förmodligen kommer att cykla på omkring nio timmar.
Nu med en vecka kvar blir det att minska träningsdosen för att få fräscha ben och piggt huvud. Allt regn gör det lättare att låta cykeln stå. Bra timing för övrigt!
Start 01:20 natten till lördag den 17 juni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar