En by i Dalarna delas när en del av invånarna blir religiöst väckta. Gamla relationer ändras och människorna ser på varandra med nya ögon. Ett vi och dem skapas som givetvis påverkar relationerna och konflikter uppstår. Så småningom leder väckelsen till en flytt till Jerusalem. Förväntningarna är höga och målsättningen stor men det blir inte riktigt som de tänkt sig. Utöver detta ligger en hel del fokus på en individs kärleksrelationer som inte är helt lätt att begripa sig på.
Jerusalem är återigen en av de där böckerna man borde ha läst och jag är glad att jag nu har gjort det. Många gånger kan den här typen av böcker vara förenade med tvång. Intresset finns där men är inte genuint. Och visst är det så att jag tvingar mig framåt emellanåt eftersom den inte är speciellt spännande men den har flera inslag som fångar mig.
Först är det språket. Riktigt roligt med det som i mina ögon är gammelsvenska. Jag känner mig som en urtidsbonde när jag stöter på de annorlunda orden, böjningarna och meningsbyggnaderna.
Sen är det tveklöst så att jag tycker att det är oerhört intressant med skillnaden i etik/moral och oskrivna regler då och nu. Det är drygt hundra år sedan boken skrevs men oj vilken skillnad. Jag inbillar mig att skillnaden är extra stor i just det här tidsspannet. Religionens viktiga roll då gentemot dagens sekularisering, teknikens utveckling och den allmänna moderniseringen måste ha påverkat våra värderingar bra mycket mer än tidigare. För så mycket hände ju faktiskt inte exempelvis mellan 1800-talet och 1900-talet som det har gjort de senaste hundra åren.
Snabba eller långsamma förändringar - nu blev det plötsligt politik. Mm, tror jag tycker väldigt olika beroende på vad det handlar om. Men visst finns funderingarna på om vi hänger med i den fart vi har idag. Tiden att reflektera och analysera är viktig och hinner vi inte med det...., hur ska vi då veta vad som är rätt och riktigt?
Jag försöker så ofta jag kan påtala för mina elever om att vi har facit i hand när vi lär oss om förr i tiden. Många gånger är det lätt att se tillbaka och skaka på huvudet samtidigt som man undrar hur tusan de tänkte. Det är klart svårare när man är mitt i.
Jag undrar vad Ingmar och gänget i Jerusalem hade sagt om de fick kika på oss här och nu. Det hade varit ett intressant samtal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar