Tidningen Millennium har problem, Lisbeth hackar NSA och en känd svensk forskare som sysslar med att utveckla AI blir mördad.
Stieg Larssons succé fortsätter i händerna på David Lagercrantz. Det är roligt att återkomma till gamla bekanta karaktärer. Framförallt Lisbeth Salander är ju en underbar seriefigur och antihjälte som man inte kan annat än tycka rejält mycket om. Nu var det länge sedan jag läste de andra tre böckerna i serien men jag tycker mig se en skillnad i hur Mikael Blomkvist framställs. Här känns han mer som en Janne Josefsson i Uppdrag granskning vilket inte är negativt. Snarare lite roligt.
Boken har egentligen två huvudämnen. Båda intressanta men det ena bra mer djupare än det andra. Vad som faktiskt händer i boken och hur det hör ihop med Lisbeths bakgrund är motorn och drivet i boken. Det blir spännande och innehåller samma ingredienser som i de första tre böckerna. Där vet man vad man får och jag tror inte att någon blir besviken även om det hade varit roligt med en utveckling.
Den andra delen tilltalar mig på sätt och vis mer eftersom den berör något jag ofta funderar på. Nämligen teknikens och vetenskapens framtid. Det känns som om den här boken är helt fel för mig som redan är lite motståndare till smartphones mm. Här får man sig verkligen en funderare över det här med privatliv/integritet och AI.
Visserligen tar vi in det nya med öppen famn. Vi bjuder in allt och alla till allt på ett väldigt medvetet plan. Men det där andra? Konto- och kreditkort registrerar allt och våra smartphones talar på metern om var vi är. För att inte tala om vårt surfande som registreras och sparas. Vem ser vad? Läskigt!
Ännu läskigare är vår ständiga strävan till att "förbättra" våra datorer. Vart kommer det leda till slut? Vår bekvämlighet lämnar över mer och mer och snart mister vi grundläggande kunskaper som är en förutsättning för vår överlevnad. För vad händer när något i tekniken fallerar och vi plötsligt ska göra det själva igen? Vi gör oss själva löjligt sårbara. Vi överlåter mer och mer och vad händer den dagen datorn en dag funderar över vad de ska med oss till?
Terminator eller Matrix? Läskigt!
Jag trodde att den här fjärde boken skulle bli ett avslut i sagan om Lisbeth Salander. Istället tyder allt på att det kommer mera. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det? Nödvändigt? Girigt? Är det ens ok med tanke på att han som startade hela serien inte längre är kvar?
Oavsett kommer jag vilja läsa nästa bok också ( om det nu blir någon nästa ) med samma lilla oro som alltid när en serie fortsätter. Kommer kvalitén hålla eller blir det uttjatat? Många gånger är det ju vettigt att sluta i tid.
Samtidigt vill man alltid ha mer av sina hjältar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar