Jag har själv bytt perspektiv. Från att själv ha varit aktiv fotbollsspelare/tränare och haft domare på många nivåer (allt ifrån allsvenska till division 6) står jag nu vid sidan av, som förälder.
Ser jag tillbaka på min tid som aktiv, och hur min relation till domarna var då, är jag inte stolt. Framförallt hade jag mycket svårt att anpassa mig från de som var några av landets bästa domare till de i de lägre divisionerna. Många gånger betedde jag mig riktigt gräsligt och min analys är att det berodde på följande:
- Vinnarskallen, den går inte att komma ifrån. Omdömet försämras helt klart i stridens hetta.
- Dålig vägledning, från ledare och folk runt omkring. Vad för beteende är ok och inte på en fotbollsplan?
- En given kultur, som sakta växer fram. Ett mönster där domaren är kass och där varje inkast är av yttersta vikt.
- Domarbrist och en usel uppföljning från förbundet. Dessa två delar går givetvis hand i hand eftersom det inte är möjligt att göra sig av med dåliga domare om/när bristen är så stor. Här finns även en slags svågerpolitik där dåliga domare hålls om ryggen vilket leder till en enorm frustration när ett lag vet att man ska ha "den där" igen.
Ovan är mina tankar om min aktiva karriär. Nu har jag som sagt bytt perspektiv och är förälder. Mina barn är 7 och 9 år. De älskar fotboll och är för sin ålder väldigt kunniga i vad som är rätt och fel på en fotbollsplan. När är det givna frisparkar och inte? När och hur kastar man inkast? Givetvis är de känslomänniskor som alla andra och inte allt för sällan var domaren kass. Och är det något jag lägger fokus på som förälder så är det att stävja just detta. Jag vill att de har en sund inställning till alla människor och då givetvis även domarna. De gör sitt bästa och kan givetvis göra fel ibland. Då kommer det:
"Men pappa.........................."
Och det är inte lätt att argumentera emot när ungarna har rätt.
Jag tycker att svaret är självklart. De finns till för att lära våra barn hur man spelar fotboll. Hur kastar man inkast? Vad händer om bollen kommer på handen? Vilka tacklingar är ok och inte? Vad får man säga och inte på en fotbollsplan?
Hur ser det då ut?
Jo, när den yngste spelar tremanna med sarger är det antingen föräldrar eller några som hemmalaget har tillsatt som är domare. De är genuint ointresserade/okunniga av att lära våra barn spela fotboll. Ungarna slänger sig hejvilt efter varandra på ett sätt som i vuxenvärlden tveklöst hade resulterat i röda kort. Utan åtgärd.
Även när bollen tar på handen blir det sällan någon åtgärd. Inte ens om bollen flyger över sargen visas det tydligt vems bollen är och i största allmänhet verkar visselpipan vara cancerframkallande eftersom den, om den överhuvudtaget används, ljuder så tyst att bara den mest uppmärksamme hör.
Min utgångspunkt är alltid att hålla tyst och föregå med gott exempel. Såklart! Men nu senast i helgen kunde jag inte hålla mig. Min egen egen son får ett skott mot huvudet. Givetvis flyger händerna upp och han undkommer några minuters tårar. Alla sex ungar på planen slutar spela eftersom det är given frispark. Domaren agerar inte vilket leder till flera sekunders paus och total förvirring bland barnen. Då passar jag på att informera dem om att det bara är att spela på eftersom domaren tydligen inte såg handen. Och eftersom ungar är underbart anpassningsbara kör de genast på. Direkt får jag från sidan kritik och får höra kommentarer som att det inte är så allvarligt. För övrigt fick jag en liknande kommentar när domaren i efterhand förklarar varför han inte blåste när en spelare glidtacklades bakifrån.
Inte så allvarligt? Men hur ska de lära sig vad som är rätt och fel på en fotbollsplan om en domare inte agerar efter det regelverk som finns? Herregud! Det går ju inte ens att spela Fia med knuff om man inte förhåller sig till de regler som finns.
Och vad gäller de yngre åldrarna så är det oerhört stor skillnad på vad barnen vet och inte om reglerna på en fotbollsplan. De om några behöver tydlighet och en rättvis chans att få lära sig.
För min nioåring ser det inte mycket bättre ut. Skillnaden är att han har spelat fler turneringar och där innebär problematiken att föreningarna ser en vinst i att använda sina egna ungdomsspelare som domare. Ungdomar som i många fall inte vågar ta beslut och därmed är vi där igen.....
I min värld spelar det ingen större roll vem som är domare men den individen måste ha klart för sig vad hen har för roll och ta den på allvar.
Jag vill mena att problematiken med domarföraktet startar här. Självklart byggs det upp en kultur och en irritation gentemot domare bland både barn och föräldrar redan här. En kultur som sedan bara fortsätter och blir värre och värre med stigande ålder. Viljan att vinna och rättvisetänket bland oss alla går inte att förringa. Och klart som tusan att "jag" som förälder reagerar när "mitt" barn blir orättvist behandlat. Det är en naturlag som inte går att ta bort genom att exempelvis upphöra med seriespel till en viss ålder.
"Vi" planterar ett frö som ingen vill skörda.
Förbundet har domarutbildningar. Jag har själv närvarat vid ett flertal av dem och de är väldigt bra. Varför läggs inte mer energi på att följa upp dessa utbildningar och ställa krav på föreningarna att de följs?
Inget problem har bara en lösning men jag är övertygad om att tar vi bara domarrollen på allvar så har vi kommit en bra bit på väg för att få ett bättre klimat i fotbollssverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar