Tonåringen Halim söker. Han har bestämt sig för att han är muslim. Han har bestämt sig för att han är ensam och stark. Att det är han mot svennarna. Vill han passa in eller inte? Vem är han i samhället? Vem är han överhuvudtaget?
Jag tycker att den här boken, om identitet, är väldigt talande. Som invandrare eller barn till invandrare är rötterna viktiga. Men hur viktiga ska de vara? Bör de vara? Halim har fullt upp med att ta på sig en alldeles för stor kostym fylld med status och respekt (eller i alla fall det han tror är respekt). Det gör boken både rolig och sorglig. För min del blir det så igenkännande. I första hand utifrån mitt yrke som lärare. Hur många vilsna ungdomar har jag genom åren mött som på så många sätt påminner om just Halim? Så goa men ibland även aggressiva och ständigt sökande. Osäkerheten går att ta på för en vuxen samtidigt som ungdomarna i samma ålder ser något helt annat. Med rädsla, respekt och ibland även avsky.
I våras släppte jag en elev som gick ut nian. Han hade många av de sökande och vilsna egenskaper som Halim har i Ett öga rött. Svag, osäker och med en underbar glimt i ögat. På avslutningen fick jag en chokladkartong av honom med kommentaren: "Du är egentligen inte värd den här men mamma tyckte att du skulle ha den". Sådana människor fastnar för alltid. Sådana människor vill man adoptera eller i alla fall hålla en vakande hand över. Så många förutsättningar de inte fått men ändå så många möjligheter att ändå lyckas.
Boken får mig även att tänka på mig själv och mitt eget ursprung. Inte i sökandet men i fråga om tillhörighet. Både vad gäller självklara kulturella skillnader men även i så djupt viktiga frågor som vilket landslag jag skulle heja på....
Jag tycker verkligen om boken. Det är en unik bok på så många sätt. Till en början blev jag lite lurad. Omslaget på boken fick mig att tro något annat än vad som mötte mig. Jag fick faktiskt läsa om de första meningarna eftersom jag trodde att jag hade slarvat. Men meningarna hade verkligen en felaktig ordföljd. Orden som berättade stack ut och följde inte normen. Invandrarsvenskan bidrog till en äkthet likt den i Snabba Cash samtidigt som den bidrog till många skratt.
Jag är även mycket förtjust i pappans roll i boken och det är intressant hur författaren ger sig själv en liten biroll. Som ett exempel på att lyckas?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar