Den gränslöse av Jussi Adler-Olsen

Avdelning Q får efter att en polis begått självmord ett nytt fall på halsen. Det visar sig att polisen i fråga har ägnat sitt liv åt att försöka lösa ett gammalt fall men misslyckats. Fallet tar Carl Mörk och hans "stab" till Bornholm och för oss läsare in i den nyreligiösa rörelsens värld.

Boken ger en inblick i den nyreligiösa rörelsen som sagt men inte mycket mer. Framförallt ett avsnitt i den senare halvan av boken om alla religioners likhet och hur de har tagit idéer av varandra är riktigt, riktigt bra. Smask för den religiöst intresserade. Kanske till och med att den djupt kristne får sig en rejäl tankeställare om hen inte är insatt sedan tidigare.

Boken innehåller inte mycket till samhällskritik eller något annat åt det hållet. Och som vanligt är jag inte speciellt intresserad av själva fallet. Det är det där runtomkring som antingen fångar mig eller inte. Det beror naturligtvis på att jag har avverkat en hel del deckare och inte längre engageras så mycket av mordet eller morden i sig. Visst blir det lite medryckande efter ett tag men det är inte det som är den här bokens styrka.

Istället är det underhållningsvärdet. Jag har skrivit om det förut och gör det gärna igen. Jag är frälst i Adler-Olsens underbara jargong, humor, bitterhet, elakhet och kvickhet. Dialogerna, samspelet och tankarna mellan Carl Mörk, Assad och de andra runtomkring är fullständigt lysande. Lite rått och osvenskt. Jag njuter och skrattar i fulla drag. Karaktärerna är så speciella att de uppnår samma typ av kultstatus som gänget i Arne Dahls böcker om A-gruppen. Då är det bra!!!

Uppläsaren Stefan Sauk ska även han ha en kraftig eloge. Tveklöst att han genom sitt sätt att läsa och betona bidrar till att höja boken ett snäpp.

Sökandet efter mördaren blir lite segdraget men när Adler-Olsen väl kommer fram till avslutningen är det väl värt väntan.

Det finns två styrkor till i böckerna om avdelning Q som jag märkligt nog tidigare har glömt att framhålla. Adler-Olsen väljer nämligen att böckerna igenom ha två beslöjande ämnen som försiktigt kommer och går i handlingen. Två aptitretare som intresserar och suger tag men som jag som läsare alltid får för lite av. Hur är det egentligen med Assads förflutna? Och när får vi veta mer om händelsen som höll på att ta livet av Carl Mörk och som förlamade kollegan Hardy.

Givetvis två smarta drag av en författare som uppenbarligen tänker fylla på med fler böcker i serien.

Det är för övrigt bäst för honom....