Väggen

Sportlov i Sälen. Alpint och längdåkning. Flängande mellan Tandådalen och Hundfjället. En transportlift med väggen som utsikt. En tanke föddes och som vanligt hade jag svårt att låta det stanna som en tanke. Vore det inte kul att ta sig upp och ner till fots?

Dagarna gick och jag kände att ska det bli av får det bli den sista eftermiddagen eller kvällen om det går att få in i schemat. Busvädret i backen gjorde att vi blev färdiga lite tidigare än förväntat och klockan berättade att den inte tänkte ge mig en ursäkt att låta bli. Det blev att snöra på sig och ge sig iväg.

Slintandes och halkandes i snön funderade jag på hur det skulle gå. Kroppen var lite mör efter veckans skidåkning. Väl på på plats var det bara att sätta igång. Till en början med något som liknade jogg men ganska snart blev det på alla fyra. Hittade en fin teknik genom att köra in både fingrar och tår i snön för att få fäste och sen var det bara att mala på. Med Rocky på näthinnan och "Eye of the tiger" i trumhinnan kämpade jag på och försökte att inte allt för ofta vare sig titta upp eller ner. Letade mest efter djupare snö som kunde erbjuda fäste. 

Kändes som om jag klättrade på en oändligt vit stege. Benen och hjärtat fick sitt men det var faktiskt inte så jobbigt som jag trodde att det skulle bli. Tog inga pauser och tror inte att det hade gått att klättra så mycket fortare. Planerade att skrika och gapa högt när jag väl skulle komma upp men väl framme blev det inte av istället funderade jag på hur tusan jag skulle ta mig ner. Begrep fort att det inte skulle gå till fots. Satte mig därför och åkte ner på rumpan och då kom gapandet och skrikandet. Fick upp en rejäl fart och med en massa snö sprutande i ansiktet kände jag mig barnsligt lycklig. Satan så roligt!

Slintandet och halkandet i snön hem ackompanjerades av ett ständigt leende och en ny tanke föddes. Den verkställs till sommaren. Får se vad det blir för tidsskillnad.

Om jag tolkar min klocka rätt tog det 14,17 min upp och 2,03 ner. Distans 450 meter och 190 i höjdmeter.