Löparskor

Jag har mina favoriter. Mina kära Adidas adipure motion. Förmodligen går de inte längre att få tag i. Det paret jag har kvar vårdas ömt...

Det gäller alltså att hitta nya favoriter och eftersom vi i Solvikingarna har rabatterat pris på Salming blev det naturligt att prova med dem. Framförallt eftersom de marknadsför sig med att ha naturliga löparskor med lite lutning och dämpning. Passar mig fint.

Ett par löparskor ska i första hand vara bekväma. Det är verkligen a och o. Om man sen tror på pronation och luftkuddar, lutning och dämpning eller rent av utseende är väldigt olika och ens eget val. Men är de inte bekväma är resten skit samma.

I mitt fall är det tre saker som avgör om ett par löparskor är bra eller inte. Förutom det ovan nämnda är kvalité och stuns/studs det enda att fokusera på.

Salming ovan har varit en besvikelse. Förutom de två gröna på bilderna har jag även haft ett par grå som redan har hamnat i soporna. Det var i och för sig delvis mitt eget fel eftersom jag, via orienteringen, varit riktigt elak mot dem. Men de har alla tre ändå haft två klara bekymmer. De har visserligen varit ganska bekväma. Den ljusgröna överst till och med riktigt, riktigt bekvämt men kvalitén har varit undermålig. De har gått sönder alldeles för fort. På insidan vid lilltån eller bak vid hälen och framförallt sulan tål för tusan ingenting. Jag antar att de är gjorda för antingen löparbanor (för övrigt trodde jag i min enfald att löparbanor och spikskor höll varandra i händerna) eller sommarasfalt utan en endaste liten sten i vägen. Aldrig tidigare har jag varit med om att det har gått hål och att stenar krupit igenom.

Utöver detta har de alla tre varit ganska så stumma. Jämförelsen med de som står på en piedestal hemma är det som att klampa omkring och det är inte den känslan man vill åt som löpare.

Hursomhelst blir det att leta nytt en aktivitet jag inte är alldeles förtjust i.