Sedan någon vecka tillbaka hade jag bestämt att jag min första officiella semesterdag skulle springa Vildmarksleden från Hindås till Partille. En sträcka jag aldrig tidigare har sprungit och som är en del av Borås ultra maraton. Mitt stora löpmål 2015. Min käre far var hygglig och skjutsade mig upp och sedan var det bara att knyta skorna och bege sig iväg.
Ingen musik, ingen ljudbok. Bara jag, naturen och fåglarnas kvittrande. Jag hade ingen tidspress utan kände att det får gå som det går (Nåja, min förhoppning var ändå att ligga på under 6 min per kilometer och det lyckades jag med utan att pressa mig). Det viktiga var istället att få en trevlig upplevelse samt att testa en sportdryck för att se hur jag reagerade på den.
Jag har aldrig varit mycket för sportdrycker. Jag minns så väl elitpojklägret i fotboll för hundra år sedan. Obegränsat med sportdryck och en mage i fullständig katastrof. Sedan den veckan har jag ratat sportdrycker av alla dess slag. Nu är jag dock i ett annat läge. Vid ultralopp duger det inte att bara hålla sig till vatten. Om jag har förstått det hela rätt är det framförallt viktigt att få i sig salt. Min avsikt är att koka ihop en egen dryck för att slippa de kemiskt framställda som finns i affärerna men nu hade vi av någon anledning en fabriksproducerad hemma och jag var nyfiken på att testa.
Den gav mig ingenting. Snarare fungerade den negativt eftersom jag efter intag kände en viss osäkerhet i magen. Däremot var de medtagna russinen en succé. Efter att ha knaprat dem kände jag verkligen en skillnad i energi.
Löpningen kändes väldigt bra och det är nästan obeskrivligt skönt att inte ha en tidspress på sig utan bara att få ligga i det tempo som känns bra och framförallt att få gå upp för de brantaste backarna och ha det som en drickapaus.
Sen fick jag mig ett härligt skratt när jag såg den här skylten "mitt ute i skogen" där det i min värld inte kan finnas mycket till trafik.
Med ca 7 km kvar stötte jag på min far som hade valt att möta mig med en promenad. Fantastiskt roligt! Såg nog att han var sugen men att springa 30 km löser han inte i dagsläget, däremot tror jag att han kan promenera till världens ände. Jag träffade även på en man på en liten fyrhjuling. Honom har jag en längre tid tänkt på. Någon har ju uppenbarligen som uppgift att underhålla våra underbara leder i skogarna och jag ser det lite som ett drömjobb. Hursomhelst var det kul att få prata lite med honom och visa min uppskattning. Vildmarksleden Mellan Hindås och Partille är i mina ögon i ett fantastiskt bra skick. Tydliga markeringar och mycket välskött. Eventuellt lite sämre när man närmar sig Partille. Och med sämre menar jag att det inte är lika lättsprunget. Det är dock inget som stör mig. Det ska vara lite knixigt i skogen...
Min tanke är ett långlopp i månaden från och med nu. Detta låg på 30 km och det behöver så småningom bli längre sträckor om jag ska bli väl förberedd till Borås ultra maraton som ju är nästan tre gånger så långt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar