Blindbock av Arne Dahl

Det känns som om Arne Dahl har börjat bli som en gammal vän. Jag vet precis vad jag kommer att få utan att det för den sakens skull känns förutsägbart eller tjatigt. Hela mitt väsen njuter på så många plan att jag egentligen får det svårt att redogöra för dem. Samtidigt funderar jag på om min vän har gjort mig så blind att jag inte längre kan kritisera honom.

En europaparlamentariker är på väg att släppa ett lagförslag som kommer att rubba alla grundvalar vad gäller bilismen i Europa. Det enda hon väntar på är ett sista provresultat från de forskarna som jobbar med att få fram ett batteri som kommer att revolutionera bilindustrin. En revolution som oljeföretagen inte kommer att uppskatta. En av forskarna mördas och det är delvis av den anledningen som Paul Hjelms grupp kopplas in. Parallellt bevakar de tiggarligorna som härjar i Europa och så småningom kommer dessa två trådar att bindas ihop.

Det är så mycket med den här boken som är så bra. Först och förmodligen främst är det tydligt att Arne Dahl och jag har extremt likvärdiga politiska åsikter. Självklart påverkas jag positivt av det han skriver eftersom jag så starkt håller med. Dessutom är ämnet om tiggarna oerhört intressant med tanke på hur de de senaste åren har ploppat upp även här i Sverige. Dramatiken är bra men det är nästan som om det är de politiska aspekterna som lockar mig mest (börjar nog bli gammal).

Bara det faktum att Gunnar Nyberg är tillbaka får mig att hoppa till lite extra...

Slutligen förvånar Arne Dahl mig rejält i slutet av boken. Han har aldrig varit förutsägbar men den avslutningen han drämmer till med är utan jämförelse. Vad händer egentligen? Och hur tusan ska jag smälta det inträffade? Givetvis vill jag inte nämna för mycket men den cliffhangern han bjuder på är inte nådig. Så jo, dramatiken är det inget större fel på. Framförallt inte i de sista sidorna.

När kommer nästa bok?????????