Första säsongen av Game of thrones såg jag utan svensk text. Kort därefter såg jag den igen, den här gången med text. Andra säsongen var även den ett måste och sen var det slut eftersom det i dagsläget inte finns fler säsonger att titta på.
Serien är otroligt bra och det är snudd på tortyr att vänta på nästa filmatisering när böckerna står och väntar på en i bokhandeln. Bok ett, två och tre inhandlades och lite märkligt blev det att läsa något jag precis hade sett. Något annat alternativ fanns dock inte eftersom böckerna så gott som alltid är bättre än filmatiseringarna.
Kampen om järntronen gjorde mig inte besviken och jag undrar om jag någonsin tidigare har läst igenom en bok med en liknande hastighet? Bråttom har jag för det är till bok tre jag vill komma fort, fort.
Till handlingen....
Det är maktkamp i riket Västeros. Eddard Stark får förfrågan av sin gamle vän kung Robert Baratheon att bli hans högra hand eftersom den tidigare "handen" dött. Motvilligt tackar han ja och hamnar i en riktig soppa av intriger och maktbegär i huvudstaden. Samtidigt hotar en annan fara i norr bortom muren.
Det finns flera saker som gör boken så himla bra. Mycket av vad som komma skall får man ana sig till. Nyfikenheten blir stor när jag inte får annat än små, små smakprov. Det är som om Martin medvetet retas med sina läsare.
Sättet han har byggt upp karaktärerna på är även det imponerande. Det finns en hel del rötägg men framförallt är det många som inte går att sätta in i de godas eller de ondas fack vilket är befriande. Framför allt dvärgen Tyrion Lannister är en stor favorit. Likaså Arya Stark är en fantastisk karaktär. Känner mig nästan lite barnslig ibland eftersom jag så lätt lever mig in i dessa karaktärers situationer. Jag ser det hellre som ett kvittot på att det är en riktigt, riktigt bra bok.
Slutligen måste jag framhålla att boken vid ett flertal gånger har förvånat mig eftersom den har tagit vändningar som jag inte förväntat mig. Och det är inte i syfte att, som så många andra böcker, vara absurt och skrattretande oförutsägbar. Istället känns det naturligt och brutalt troligt även fast jag som läsare önskar ett annat och snällare skeende.
Nu blir det ytterligare en mycket trevlig transportsträcka med bok två, Kungarnas krig men det är till trean Svärdets makt jag vill till och okunskapen om vad som ska hända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar