Träningssammanställning 2018

2018 kommer för alltid bli förknippat med Aktivitus trailrace 100 miles. Året då jag sprang och sprang. Jagade mil efter mil och hur jag fortsatte med det även efter loppet. Lusten att löpa som förstärktes av resan med Icebug till Norge, Sälen fjällmarathon och Icebug Xperience i Bohuslän. Hur jag halvvägs in på året insåg att jag, även genom att trappa ner löpningen ändå skulle komma upp i att löpa i snitt 1 mil om dagen under året.

2019 kommer jag medvetet att löpa mindre. Dels för att siktet är inställt på Kalmar Ironman i augusti men kanske framförallt för att jag tror att det är smart. Egentligen vill jag helst fortsätta att bara springa på men jag tror inte att jag är odödlig. Jag tror att det är vettigt att ta det lugnare. Vila löparkroppen.

2018 i kilometer

Cykling: 804,8
Löpning: 3898
Paddling: 42,1
Simning: 19,9
Längdskidåkning: 105,4
Rullskidåkning: 410,2

Totalt: 5280,4

2017 i kilometer

Cykling: 2739,7
Löpning: 3151,5
Paddling: 28
Simning: 11,3
Längdskidåkning: 266,7
Rullskidåkning: 223

Totalt: 6420,2


2016 i kilometer

Cykling: 2130,8
Löpning: 2943,9
Paddling: 114,2
Simning: 26,4
Längdskidåkning: 306,7
Rullskidåkning: 710,1

Totalt: 6232,1


2015 i kilometer

Cykling: 1882,8
Löpning: 2635,3
Paddling: 125,5
Simning: 19,9
Längdskidåkning: 14,4

Totalt: 4677,9


2014 i kilometer

Cykling: 1505,5
Löpning: 1500,6
Paddling: 69
Simning: 39,2

Totalt: 3113,7

Arbetstid - fritid - semester

Många yrken kräver att man gör ett aktivt val för att inte jobba. Det handlar inte om att stämpla in och ut på en stämpelklocka eftersom jobbet så gärna hänger med hem via papper, via nätet eller bara för att problem och grubbleri vägrar lämna huvudet.

Tydliga regelverk har alltid hjälpt mig att göra bra val och framförallt att hålla dessa val. 

Jag har en arbetstid med tillhörande uppgifter. Problemet är att det inte är självklart att dessa arbetsuppgifter alltid görs på jobbet. För att hantera det hjälper det att punkta upp vissa förhållningsregler. 

Här är några av mina:

- Jobbmejl kollas bara på jobbet och aldrig i slutet på dagen.

- Jobbtelefonen stannar på jobbet.

- Arbetsuppgifter som inte utförs på jobbet ska i möjligaste mån vara av den arten att de inte påverkar mig negativt i den mån att huvudet riskerar att spinna åt fel håll. Kort uttryckt - positivare/roligare arbetsuppgifter hemma.

- Vid hemmajobb ska jag i förväg ha bestämt hur lång tid som ska jobbas. Den tiden får inte överskridas.

- Prata jobb eller om jobbet är att jobba - ej tillåtet på min fritid/semester.

- Min ledighet och semester har jag förtjänat och den ska inte ägnas åt jobb.

- Övertid ska innebära lön. Jag jobbar inte extra gratis för att jag inte hinner under min arbetstid. Min insats måste få vara tillräckligt bra. Målet är inte att vara någon superlärare i några år för att krascha in i den berömda väggen. Genom att våga vara tillräckligt bra kommer jag vara bra nog för mina elever och kollegor och framförallt för mig själv vilket i grund och botten är viktigast. Vem drar fördel av att jag är sjukskriven?

Det handlar om att ha "rätt" grundinställning till sig själv och sitt yrke. Att vara trygg i att det jag gör är både bra och viktigt. Och är det inte det så är det inte jag som individ som ska betala för det. Jag arbetar utifrån de förutsättningar jag har och får. Om inte det räcker så är det något man måste ta med sin chef i andra hand och i första hand med sig själv.

Har jag rimliga ambitioner och mål? Är det där problemet ligger? Eller är kravbilden"uppifrån" orimlig?

Oavsett vad man kommer fram till så måste det egna välbefinnandet gå först. 

Rök av Dan Vyleta

Folk ryker. Det är ett tecken på synd. Ju mer rök du avger desto sämre människa är du. Men hur kommer det sig att vissa är bättre än andra?

Två internatpojkar märker att det är något som inte riktigt stämmer. Är det hela en konspiration? För vissa människor ryker trots allt inte. Är de helt enkelt godare eller beror det på något annat? Hur kommer det sig att dessa "goda" människor alltid är från samhällets toppskikt?

Den här boken fångade mig totalt. Vilken härlig handling. Så fantasieggande och mystisk. Jag får mängder med egna tankar och förklaringar. Berättelsen går vidare och jag som läsare får veta lite, lite till. Sådär lagom så att boken stimulerar min egna fantasi.

Hur mycket fantasybok är det? Är det eliten som kontrollerar röken? Är det ren och skär maktmissbruk för att kunna ha kvar klassamhället?

Det här är en väldigt fantasieggande och bra bok ända till slutet som tyvärr inte håller måttet enligt mig. Kanske för att mina egna förklaringsmodeller inte gick hand i hand med författarens. Vad vet jag?

Ändå en bok väl värd att läsa.

21 tankar om det 21:a århundradet av Yuval Noah Harari

Hur ser världen ut och varför? Hur kommer den att se ut? Vilka är våra största utmaningar och bekymmer?

Hararis bok är tveklöst oerhört tänkvärd. Det ställs många intressanta frågor i boken om vår samtid och diskussionerna som följer är väldigt intressanta. Vår tekniska utveckling har givetvis både fram- och baksidor. Vart kommer den att leda oss? Vilka jobb kommer att finnas i framtiden? Kommer det att finnas jobb? Vår ständiga nyfikenhet leder oss hela tiden "framåt" och utvecklingen blir närmast science fiction. Och det är kanske det som är så fascinerande och läskigt. Vi vet inte riktigt vart det här leder.

Reflektion och medvetenhet. Utvecklingen snurrar på så snabbt att dessa två egenskaper kanske kommer att bli de viktigaste av alla. För att må så bra som möjligt. För att inte sugas in av farten och sen aldrig ta sig ur. Att bli slav under utvecklingen utan att ens förstå det själv.

Det här är verkligen en bok att läsa. Både två och tre gånger till.

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre av Fredrik Backman

En liten kort bok om ett stort och viktigt ämne. Farfar som har alzheimers har förtroliga samtal med sin sonson. Om livet och sorgen av att huvudet tar farväl snabbare än kroppen.

Jag är ju sedan tidigare oerhört svag för Backmans författarskap. Skrattets och sorgens mästare visar återigen prov på hur mästerlig han är på att hantera känsloregistret. Boken berör mig verkligen. Kanske extra mycket för att ämnet i sig som aldrig har varit aktuellt tidigare sakta kanske kommer att bli det då den äldre generation börjar bli just äldre. 

Jag hoppar innerligt att det dröjer.

Hjärnbalans av Katarina Gospic

Bara någon sida in i boken kände jag att det kunde vara läge att ha mina post it lappar i närhet. Men efter ett tag insåg jag att det inte var någon idé eftersom hela boken skulle komma att krylla av dem och då tappar de onekligen i betydelse.

Boken tar upp hur hjärnan fungerar och reagerar. Varför vi tänker som vi gör och vad det är som påverkar vårt mentala mående. Hur dopamin och andra hormoner med glädje sprutar igång av olika typer av stimuli såsom den digitala världen.

Boken är fantastiskt bra och jag tror att den skulle hjälpa många att kunna ta tag i sin mentala hälsa eftersom den så bra förklarar hur och varför vi agerar som vi gör. Det är ju inte en slump att vi åker dit och missbrukar exempelvis sociala medier. Det är väl uttänkt och genom att förstå detta kanske det blir lättare att sätta upp regler för sig själv för att må bättre. Regler som för övrigt Katarina Gospic boken igenom tipsar om. Regler som vi måste ha eftersom samhället ser ut som det gör idag.

Vi kan inte och ska inte säga nej till utvecklingen men vi måste lära oss att hantera den. och det är vi, generellt sett, inte i närheten av att göra just nu.

Ömmande hälsenor

Sommaren 2016 under min träning inför Ultravasan fick jag egentligen för första gången uppleva vad det innebär att ha ömma hälsenor. Mornarna var värst där de första stapplande stegen kändes som om kroppen satte igång ett reningssystem där en stålborste putsade bort flera kilo rost från mina stackars hälsenor. Kände mig som en riktigt gammal gubbe.

Fart, längd och underlag är både det som orsakar men även det man kan anpassa när hälsenorna inte är på topp. Långsam löpning som inte är för lång och på underlag som inte kostar så mycket, företrädesvis grusväg eller lättsprungen stig, försämrar inte hälsenorna. Tvärtom tror jag att det är bra, att den lättare ansträngningen ser till att det blir ett blodflöde, en cirkulation som hjälper. Jag tror i största allmänhet inte på vila. Förutom den där sommaren och har jag till och från känt av mina hälsenor och jag upplever att om jag bara är smart och anpassar min löpning efter förutsättningarna går det alldeles utmärkt att fortsätta springa.

Det allmänna rådet för att bli av med problemet, förutom vila, är att göra olika typer av tåhävningar. Det är något jag inte har ägnat mig speciellt mycket åt. Jag har velat men inte riktigt vågat eftersom jag har varit lite rädd för hur vaderna ska reagera på den ökade ansträngningen parallellt med den ökande löpningen.

Nu däremot när jag trappar ner löpningen blir det tåhävningar varje dag. Får se om det gör någon skillnad.

En annan förändring mot tidigare är att min lysande och genialiska entreprenörsanda har tillverkat ett nytt plagg.

Hälsenevärmaren.

Har i flera år upplevt det väldigt skönt för hälsenorna att ta på sig ett par varma ullsockar. Problemet har varit att det blivit för varmt och obehagligt svettigt om fötterna.

Min klippska idé har gjort att jag kan ha värmen på mest hela tiden, även när jag sover och jag upplever att det gör nytta/skillnad. Det lite snabbare trailpasset med Solvikingarna varannan torsdag märker jag alltid av lite extra följande morgon men om jag sover med mina hälsenevärmare känns det bättre.

Återstår att se om den mindre löpningen, tåhävningarna och mina värmare gör att jag bli kvitt bekymret helt och hållet.