Arbetstid - fritid - semester

Många yrken kräver att man gör ett aktivt val för att inte jobba. Det handlar inte om att stämpla in och ut på en stämpelklocka eftersom jobbet så gärna hänger med hem via papper, via nätet eller bara för att problem och grubbleri vägrar lämna huvudet.

Tydliga regelverk har alltid hjälpt mig att göra bra val och framförallt att hålla dessa val. 

Jag har en arbetstid med tillhörande uppgifter. Problemet är att det inte är självklart att dessa arbetsuppgifter alltid görs på jobbet. För att hantera det hjälper det att punkta upp vissa förhållningsregler. 

Här är några av mina:

- Jobbmejl kollas bara på jobbet och aldrig i slutet på dagen.

- Jobbtelefonen stannar på jobbet.

- Arbetsuppgifter som inte utförs på jobbet ska i möjligaste mån vara av den arten att de inte påverkar mig negativt i den mån att huvudet riskerar att spinna åt fel håll. Kort uttryckt - positivare/roligare arbetsuppgifter hemma.

- Vid hemmajobb ska jag i förväg ha bestämt hur lång tid som ska jobbas. Den tiden får inte överskridas.

- Prata jobb eller om jobbet är att jobba - ej tillåtet på min fritid/semester.

- Min ledighet och semester har jag förtjänat och den ska inte ägnas åt jobb.

- Övertid ska innebära lön. Jag jobbar inte extra gratis för att jag inte hinner under min arbetstid. Min insats måste få vara tillräckligt bra. Målet är inte att vara någon superlärare i några år för att krascha in i den berömda väggen. Genom att våga vara tillräckligt bra kommer jag vara bra nog för mina elever och kollegor och framförallt för mig själv vilket i grund och botten är viktigast. Vem drar fördel av att jag är sjukskriven?

Det handlar om att ha "rätt" grundinställning till sig själv och sitt yrke. Att vara trygg i att det jag gör är både bra och viktigt. Och är det inte det så är det inte jag som individ som ska betala för det. Jag arbetar utifrån de förutsättningar jag har och får. Om inte det räcker så är det något man måste ta med sin chef i andra hand och i första hand med sig själv.

Har jag rimliga ambitioner och mål? Är det där problemet ligger? Eller är kravbilden"uppifrån" orimlig?

Oavsett vad man kommer fram till så måste det egna välbefinnandet gå först.