Sociala strukturer och kroppsideal. Normer och uppfattningar om hur vi ska se ut och vad som är snyggt. Hur förenliga är de med att må bra?
"Ska man vara fin får man lida pin."
Så talande och så evinnerligt korkat.
Vi är i grunden väldigt enkla varelser. Vi vill bli omtyckta. Både av oss själva och av andra. Helt uppenbart gäller detta vårt utseende också men det är onekligen olika viktigt för olika människor. Vårt utseende kopplas ofta till vår identitet. Det talar delvis om vem vi är? Talar det även om hur vi mår fysiskt och psykiskt? Hur det är med självkänslan och självförtroendet?
Kanske. Kanske inte.
Oavsett är det kanske vettigt att ställa sig frågan. Hur viktigt är mitt utseende? För min egen del. I andras ögon. Och hur får det mig att må?
Jag är inte annorlunda än någon annan. Jag vill också bli omtyckt men samtidigt har jag alltid gått min egna väg och i samtalet med mig själv har jag kommit fram till ett flertal slutsatser.
Mitt utseende är inte oviktigt men aldrig att jag jag tar på mig något som inte känns bra. Är obekvämt. Skor är det tydligaste exemplet. Oj! Vilken markör det är ur ett snygghetsperspektiv.
Högklackade skor med trång tåbox - Herregud! Av någon anledning anses det snyggt. Sexigt! Annars fullständigt obegripligt. Är det värt det?
Jag för min del klarar inte av skor som är det minsta trånga och så fort fötterna är instängda och marineras i värme ökar obehaget.
Hur är det med magen? Är den platt och fin eller tillåter du dig själv att andas? Vad gör andningen med ditt välmående? Hur viktigt är det att andra ska tro att du har en platt mage?
Eller gymkroppen? Hur stel är du? Känns det bra?
För att inte tala om den nya accessoaren hörlurar som stänger in oss i vår ensamhet och gör oss ännu mindre och osynligare bland alla andra. Jag blir upptagen och slipper interagera. Eftersom jag inte hör behöver jag inte se. Blicken går givetvis ner, axlarna upp och där får vi per automatik en hunsad kropp som fått skäll? Eller hur ska annars huvudet koppla den positionen? Ensam!? Ledsen?!
Vårt välmående kräver en självskattning. En analys. Därefter kräver det också ett mod att göra det jag själv verkligen mår bra av. I många fall innebär det att sticka ut vilket inte är det lättaste eftersom vi så starkt har ett behov att passa in. Att vara som alla andra.
Men olika ideal ändras faktiskt. Ibland till det bättre vilket är bra på gruppnivå. Som individ kanske jag ändå ska försöka låta bli det där med vad alla andra tycker?
Om jag gör val som får mig att må bra och då menar jag må bra på djupet och inte den där ytliga varianten. Då spelar mitt utseende allt mindre roll och jag kommer i mina egna ögon både vara snygg och välmående.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar