Orka fortsätta

Livet är lätt att leva när man mår bra.

Löpning är en enkel sak när man studsar fram på lätta ben.

Men när det tar emot krävs hjälp, mentala nycklar för att orka fortsätta.

Det är bara några dagar kvar nu innan jag ska springa 100 miles. Något jag aldrig har gjort förut. Det kommer att göra ont. Jag kommer att vilja sluta och ge upp. Och eftersom det inte är något alternativ måste jag ha med mig ett gäng med mentala nycklar  för att orka fortsätta och inte tänka de mörka tankarna. Här är några:

- Tröttheten/smärtan är tillfällig. Den kommer att gå över.

- Jag gör detta för att jag kan och vill.

- Stolthet. Jag vill känna den där enorma tillfredsställelsen efteråt. Den är som en osynlig mantel som jag alltid kommer att kunna ta på mig varje gång jag tänker tillbaka på loppet.

- Människor flyr för sitt liv. Jag är bara ute och springer lite. Att ge upp är inget alternativ.

- Riktiga sjukdomar, riktig smärta. Det finns mängder med människor som har ont varje dag. En känsla som inte är valfri och som inte går över. Ska jag då inte klara av några timmar....?

- Mina barn. Förebilden pappa. Jag vill inte göra dem till ultralöpare. De ska naturligtvis få göra precis det de själva vill. Däremot vill jag att de kämpar oavsett vad det är de siktar mot. Visst, jag kan säga det till dem. Men att visa och kämpa själv. Det är något helt annat.

- Fokus på en sak. Andningen eller räkna steg. En sorts medveten förträngning.

Otroligt ofta kan jag härleda löpningen till livet. Mental nycklar för att fortsätta springa och för att komma i mål behöver vi även i livet. Jag tycker att det finns en poäng med att stanna upp ibland. Hur dåligt är det egentligen? Ge sig tid till perspektiv och se sig själv från en annan vinkel. Och därmed ge sig själv nycklar för att fortsätt.

För att komma i mål - För att må bra.