Första lektionen med eleverna efter påsklovet.
Har du varit utomlands?
Kugghjulen börjar genast snurra och och jag kan inte låta bli.
Nej! Men jag har varit utomhus. Ni förstår. Det innebär ett tillstånd utan väggar omkring sig. I bästa fall tittar man uppåt och "taket" är förunderligt blått. Där uppe finns en lampa som kallas sol. Om man exponeras för detta tenderar huden att få en annan nyans. Utöver detta kan man ibland känna någonting mot sin hud. Det kallas vind.
Just den här helgen som har varit har jag befunnit mig ute i princip hela tiden. Jag har varit i något som kallas skogen. Det är en miljö med något som kallas träd som väldigt ofta låter. Det är inte träden som låter av sig själva. Nej. I träden sitter små varelser som kallas fåglar och de kvittrar.
NEJ! Inte twittrar. De låter och det lustiga är att de gör det av egen fri vilja precis när de själva vill. Man kan alltså inte byta ljud på dem eller stänga av dem när man själv vill.
En del av eleverna flinar lite och fattar poängen. Andra eller kanske alla tänker att jag garanterat har en skruv lös.
Oavsett blev det en rolig start på lektionen och stämningen var god hela lektionen igenom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar