Jag klarade det inte senast. Jag bröt efter 131 km. Det är lätt att säga att jag hade kunnat fortsätta den där dagen i juli förra året men då hade det varit promenerandes och det var inte aktuellt.
Jag mådde skit med stockar till ben.
Jag lärde mig massor och har analyserat både det ena och det andra ett antal gånger. Aktivitus trailrace var en liten halvgalen spontan sak som jag inte hade planerat för. Det var Klassikern som gällde månaderna innan och längdlöpandet och cyklandet stod i fokus.
Jag både var förberedd och inte. Flera års konditionsträning innebar att jag hade en grund men jag hade inte löptränat så mycket eftersom jag hade annat på agendan. Januari till juli löpte jag i snitt 5 mil per vecka och det var inte nog.
Skillnaden inför den här gången är att jag nu har prioriterat löpning. Hela hösten och vintern fram till nu. Och då tänker jag att jag nu har en grund som är lite bättre än senast men att jag framförallt har förberett mig med mer löpning.
De senaste 6 månaderna har jag i snitt legat på cirka 9 mil per vecka.
Träningsupplägg
Jag har försökt att lägga in lite fart en gång i veckan och det har fungerat bra. Kanon med Solvikingarnas torsdagar där jag har fått hjälp att få sprutt på benen.
Min tanke har varit att framförallt komma upp i mängd och springa med trötta ben. Att bli van och bekant med känslan. Att veta att det går att mala på. Jag utgår från att jag i loppet kommer att komma till den där gränsen när både kropp och huvud skriker åt mig att sluta eftersom jag helt enkelt inte ligger på en högre nivå än så. Men min förhoppning är att mitt nötande har gjort att den där gränsen kommer så sent som möjligt.
Muskler, leder, fötter och skrev. Hela jag är mer anpassat till ett 100 miles lopp nu än för 10 månader sedan. Utöver alla mil jag har gjort så har jag lagt till ytterligare en nivå för att göra min träning ännu mer effektiv. Jag har sprungit utan både energi och vatten. Vid ett flertal tillfällen har jag varit ute upp till 3,5 timmar och det har fungerat väldigt bra. Det har varit jobbigt men jag har kunnat mala på utan att krocka med någon vägg.
Träning är träning och tävling är tävling. Jag har inte möjlighet till hur långa långpass som helst. Dessutom tror jag att det kostar för mycket att slita i sin träning under allt för lång tid under ett och samma pass. Mitt recept har därför varit löpning i princip varje dag och alltid utan vare sig energi eller vatten.
Tävlingen kommer därför att kännas som en lyxresa med massa vatten och annat gott!
Känner mig trygg i vad jag ska ha på mig och vad jag ska ha med mig för vätska och energi. Skovalet blir de lättaste och bekvämaste jag har. Inte anpassade för trail men jag har i många år sprungit trail med allt annat än trailskor så det ska inte vara något bekymmer. Dessutom är jag övertygad om att bekvämligheten och vikten är betydligt viktigare än eventuellt fäste. Man kan ju springa smart.
Återstår att se.
Bålstyrka cirka två gånger i veckan och lite massage. Massagen borde jag kanske ha gjort vid fler tillfällen men det har inte blivit så.
De fyra veckorna som är kvar
April kommer att innebära att jag minskar löpningen för att återhämta mig och så får det bli mer cykling. Tänker att jag de kommande två veckorna dessutom jobbar lite extra med benstyrkan.
Med tre veckor kvar blir det en favorit i repris. Rödbetsjuice! 21 dagar med ständig tillförsel. Vad det kommer ge mig fysiskt är oklart men mentalt hoppas jag att det ger mig ytterligare några procent.
Två veckor innan Aktivitus blir det en äventyrslöpning med J. Den ser jag verkligen fram emot. 12-15 mil på tre dagar. Långsamt, långsamt med ro och möjlighet att stänga ute det mesta och bara njuta och ladda de mentala batterierna. Måndagen efter helglöpning blir det en tur till massören.
Därefter misstänker jag att det blir två extremt tråkiga veckor med ett flertal vilodagar. Här tänker jag aktivt jobba med att gräva fram mentala nycklar att ha med mig under tävlingen. Det gäller att förbereda sig och försvara sig mot de negativa tankarna som tveklöst kommer att komma.
Och när jag väl står där vid soluppgången den 28 april kommer jag känna att jag har gjort allt jag har kunnat för att förbereda mig på bästa sätt.
Sen är det bara att springa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar