Impulskontroll

Impulskontroll. Är det steg ett i att bli civiliserad?

Hur våra förfäder valde att inte slå ihjäl varandra vid första bästa känslomässiga reaktion.

Hur de sedan hittade på regler för att kunna samarbeta och leva tillsammans. Regler som civiliserade och utvecklade arten till det vi är idag.

Nu har civilisationen gått så långt att vi lever i lyx. Vi har rättigheter och friheter. Oändliga möjligheter till självförverkligande.

Samtidigt färre skyldigheter?

Individualismen och ofrånkomligt egoismen har fått möjlighet att ta plats och såklart att vi vill det. Vi kan sätta oss själva i centrum. Och vi vill!

Vad vill jag? Vad vill jag inte? Måste jag? Behöver jag? Kan jag komma undan? Slipper jag? Jag orkar inte!

Är det så att vi idag, på ett sätt som aldrig förr, kan tillåta de här impulserna för att det är så vi bygger upp samhället idag. Minsta möjliga ansträngning tillsammans med att vi alltid ska få som vi vill?

Impulskontroll. Men nu handlar det om att låta bli alla impulser som leder till lättja och degeneration istället för att inte slå ihjäl.

Alla ska göra allt för mig men jag behöver bara göra det jag vill och känner för.

Ett kravlöst liv utan hinder och därmed utan framgång.

Är det dit vi är på väg?

Och de som klarar sig bäst är de med bäst impulskontroll?

De som förmår att tvinga sig till en krångligare väg. En väg som består av hinder och utmaningar. En väg som man måste kämpa sig igenom trots att man inte alltid vill. Den är ju inte alltid så rolig. För att den i längden leder till självrespekt, glädje, mental och fysisk hälsa?

Hur föreställer vi oss paradiset? Vad krävs för att skapa sig ett paradis av välmående här och nu. Kanske läge att tänka till, både en och två gånger.