Edvard växer upp på en bondgård med sin farfar, som i princip har isolerat sig ifrån samhället. Livet går sin gilla gång och de har det bra men djupt inombords finns det en hel del som skaver. Vad hände egentligen den där gången 1971 när Edvards mamma och pappa dog i Frankrike? Varför dök Edvard upp först några dagar senare och dessutom på en helt annan plats? Farfar är förtegen. Vet han något eller är det sorgen som tynger honom? Och hur kom det sig att han var på fel sida i kriget?
Dessa frågor förblir obesvarade fram till att farfar dör. Då dyker en förbeställd kista upp och en och annan nyckel som kanske kan leda till vetskap. Frågorna leder Edvard hemifrån och tillbaka i historien.
Boken fångade mig med en gång. Jag tycker att Mytting lyckas skapa en härlig mystik och nyfikenhet. Det är som att han balanserar perfekt och delar med sig precis så lite så att jag som läsare drivs in i ett djup som jag bara vill längre och längre in i.
Ett kvitto på detta är att jag utan problem lyckades hålla fokus på boken under julhelgen trots stimmiga högljudda ungar.
Länge tänker jag att det här kan bli en absolut favorit men efter drygt halva boken mattas det av och blir gradvis sämre. Till en början har jag svårt att förstå varför. Förutom det jag nämnt ovan innehåller boken nämligen även andra intressanta ingredienser. Framförallt vad gäller träslag och snickeri men även brittiskt överklassnobberi.
Med boken avslutad inser jag att det är två saker som drar ned den. Först är det relationen mellan Edvard och en kvinna i boken som har en viktig roll. Den känns så märklig och overklig. Det är som att de dubbla agendorna mellan de två mer hör hemma i en spion- eller deckarroman än i en bok om vanliga människor. Det andra är att jag inte köper trovärdigheten i hur mysteriet så småningom får sin förklaring. Flera händelser och beslut stämmer inte med vad jag anser vara troligt eller rimligt.
Jag känner att jag har svårt att sätta ord på och förklara min känsla. Skulle behöva diskutera boken...
Trots det negativa tycker jag helt klart att boken är läsvärd. Ett visst djup finns och frågan "hur hade jag gjort" dyker upp lite då och då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar