Jag är även himla nöjd med förberedelserna inför Lidingöloppet. Avslappnad attityd till mängden träning men desto mer kvalité. Fart har varit ett ledord och fart har det blivit. Extra nöjd är jag med klubbmästerskapet på milen för en vecka sedan.
Jag ville så gärna springa med klubben men blev lite besviken över att det skulle vara tävling istället för träning. Med dryga veckan kvar till Lidingöloppet fanns det inte på kartan att ta ut sig både fysiskt och mentalt. Jag bestämde mig trots detta att ändå vara med och tänkte att jag ju inte måste springa med maximal fart. Men eftersom det i min värld är extremt främmande att ställa upp i en tävling utan att göra mitt bästa hade jag en del bryderier. Jag känner trots allt mig själv väldigt väl och vet vad som riskerar att hända med en nummerlapp på bröstet och vetskapen om att få en officiell tid. Hornen kommer att fällas ut oavsett.
Min geniala lösning blev att helt enkelt inte ta på mig någon nummerlapp. Ett beslut jag i vanliga fall inte hade kommit på förrän i efterhand. Gubben lär sig.... Raketforskare nästa!!!
Det gjorde susen. Jag kunde hålla mig till en bestämd fart. En fart som gav mig både en genomkörare och en vägvisare för vilket tempo som kan vara lämplig på lördag, samtidigt som jag inte tog ut mig.
Med rödbetsjuice och rikligt intag av nötter är jag nu redo att explodera. En gång tidigare har jag sprungit Lidingöloppet och den tiden jag fick då ska manglas. Efter det loppet minns jag att jag med förvåning blickade mot silvermedaljtiden. Tyckte att den var väl hård. Nu är den inte bara inom räckhåll. Den ska tas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar