Agnes är nära att bli våldtagen av sin chef, blir istället sparkad och i samma veva lämnad av sin pojkvän. Hennes liv vänds upp och ner fullständigt. Arbetslös och deppig börjar hon söka nya jobb och hamnar så småningom hos en gammal vän som ska öppna en restaurang. Det går trögt både på jobbet och i det privata och framtiden ser osäker ut.
På förhand visste jag i princip ingenting om den här boken. Att Små citroner gula var namnet på restaurangen Agnes är med och öppnar var jag till exempel totalt ovetande om. Det jag trodde mig veta var att boken är väldigt omtyckt. Därför letade jag och letade utan att komma på vad det är med den som är så bra. Den är inte rolig och inte spännande. Istället väldigt alldaglig med ett fokus på det vanliga livet med relationer och känslor. I mina ögon är dessutom huvudpersonen Agnes både naiv och korkad. Stämpeln "tjejbok" smyger sig på och jag börjar efter hand tro att jag helt enkelt inte är rätt målgrupp.
Sen är det ändå som om boken sakta men säkert fångar mig. Jag märker att jag blir allt mer engagerad. Till en början mest irriterad på Agnes men ändå engagerad. Efter ett tag är det tydligt att boken på något sätt har fångat mig. Den är helt enkelt väldigt charmig och mysig. Jag har inte nära till några tårar men jag är fångad och mån om att det ska sluta väl för Agnes och hennes närmaste.
Jag tror att bokens styrka är just alldagligheten. Den handlar om vanliga människor. Ömma, sårbara och vänliga människor och det är lätt att känna igen, både sig själv och andra.
Fasaden kan vara väldigt olika men innerst inne är vi alla sköra och ömtåliga och det är den insikten boken väcker hos mig.
Är det Uno Svenningsson som sjunger Under ytan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar