Kvothe har tagit en paus från universitetet och begett sig ut i världen. Han "tar anställning" hos en mäktig man som han dels utför en del uppdrag hos men även räddar livet på. Ett av uppdragen blir att ge sig ut och få fatt på ett gäng rövare som håller till på den mäktige mannens ägor. Vidare träffar han manslukerskan och älvan Felurian och lyckas ta sig ifrån henne med livet och förståndet i behåll. Därefter hamnar han hos ademerfolket där han får lära sig en stridskonst under en tid och sen tillbaka till universitetet.
Min hastiga sammanfattning ovan är mest en uppräkning men det är även en beskrivning av bokens styrka. Det är fler miljöförändringar och det händer mycket, mycket mer i den här andra delen av En vis mans fruktan än i den första. Som jag nyligen skrev tyckte jag om den första boken men den hade en nackdel och det var att den "fastnade" och inte tog sig vidare i berättelsen fort nog. Den här andra delen är därför avsevärt mycket bättre. Spänningen höjs en nivå och boken "fastnar" inte alls på samma sätt. Dock når den inte högsta klass eftersom jag fortfarande tycker att Rothfuss har en förkärlek att i onödan dra ut på handlingen. Tiden hos Felurian är för lång, likaså tiden hos ademerfolket där han lär sig en stridskonst.
Banta antalet sidor i dina böcker Rothfuss och de kommer i mina ögon går från bra till väldigt bra eller till och med fantastiska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar