Vampyren Louis berättar för en journalist om sitt liv. Ett liv som tar sin början i slutet av 1700-talets Amerika. Han berättar om hur han blev vampyr och hur han "levt" sitt liv sedan dess.
Folk har pratat gott om boken, därför hade jag ganska höga förväntningar på den. Dessa blev inte sämre av att jag visste att den hade filmatiserats med Brad Pitt och Tom Cruise i huvudrollerna. Tyvärr tror jag att mina förväntningar var lite, om inte för höga så i alla fall snedvridna. Jag trodde i min enfald att en bok om vampyrer skulle lägga fokus på kampen mellan det goda och det onda. Fokus på hur vampyrer fungerar, vad de har för egenskaper och färdigheter. Och framförallt hur de använder sig av dessa. Det vill säga en hel del action. Men boken är inte alls sådan. Den ligger på ett mer filosofiskt plan där Louis är en vampyr med samvete, vilket i sig känns lite lustigt. Kampen mellan gott och ont förs istället till största del i vampyrens huvud.
Mina snedvridna förväntningar påverkar förmodligen mitt omdöme ganska mycket. Jag tycker egentligen inte att boken är dålig men inte heller bra. Det händer för lite. Det är för mycket känslor och för lite fart och spänning.
Det är visserligen en dålig jämförelse men ska jag läsa en bok om vampyrer vill jag inte hamna med Paulo Coelho i knäet.
Förväntningar, dessa förväntningar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar