Efter 386 sidor ger jag upp. Det innebär att jag klarade av drygt halva boken innan existentiella tankar abrupt hindrade mig från att fortsätta. Det kan inte vara meningen att tvinga sig igenom en bok, läsa varannan mening och hoppa över stycken enbart för fåfängans skull. Det är bara att inse faktum. Jag gjorde ett försök men klarade inte av det.
Huvudpersonen Raskolnikov planerar och genomför ett mord. Det är grundstoryn och det som fascinerar mig i boken är Dostojevskijs enastående förmåga att fånga Raskolnikovs känsloliv. Hur han svettas, hur ångesten tränger sig på, hur han tvivlar på sitt eget förnuft samt hur hans märkliga sinnesförändringar tränger sig på. Hatten av för det men boken innehåller i mina ögon så evinnerligt mycket tjaffs och meningslösa diskussioner som inte för boken framåt i en tillfredsställande hastighet. Och eftersom bokens karaktär har varit likadan rakt igenom inser jag att resterande 300 sidor inte kommer att ge mig något.
När ångesten för boken gör att jag tvingar mig att öppna den istället för att se fram emot den, får jag byta ut den. Undrar hur lång tid det tar innan jag återigen kommer försöka mig på en så kallad klassiker som jag tydligen inte är skapad att läsa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar