Spionen som kom in från kylan börjar ganska trevande och intetsägande. Jag kan inte säga att det är dåligt men inte heller speciellt intressant. Alec Leamas förflyttas från sin tjänst i Berlin och går ner sig i superi och ekonomisk misär. Att det är en fasad förstår jag men samtidigt är det medvetet lite otydligt vilket gör att jag ett tag inte känner mig säker på någonting i boken. Vad är det som händer egentligen och vart är vi på väg, är frågor som hela tiden snurrar runt i huvudet på mig. Det faktum att jag egentligen aldrig får klarhet i vad som kommer att hända i boken är väldigt tillfredsställande.
Sakta men säkert stegras spänningen i boken och den går från att bli allt mer intressant till mer och mer spännande. Här blir det också en kick när allt jag tidigare inte riktigt begrep får sin förklaring. Ett leende sprider sig på mina läppar och jag tänker att han är inte så dum den där Le Carré
Under läsningens gång kan jag inte låta bli att jämföra denna lite äldre bok med de som är modernare. De nyare böckerna är utan tvekan mer hetsiga, stressiga med mycket fart och action. Spionen som klev in från kylan däremot håller en lugnare nivå rakt igenom. Även den sista biten som trots detta är mycket spännande. Det är som om den håller sig på ett mer teoretiskt plan. John Le Carré nöjer sig inte med att leverera enbart en spänningsroman. Det finns en hel del tyngre bitar med såsom ideologiska tankar samt frågan om skuld.
Slutligen, en riktigt bra bok! John Le Carré kommer det bli mer av och gärna med Tomas Bolme som uppläsare. Han är som vanligt fantastisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar