Häxorna av Elisabeth Östnäs

På sätt och viss tycker jag att titeln på boken är lite missvisande. Visst handlar boken och läkekunniga kvinnor men något större fokus på häxeriet är det inte förrän i slutet. Istället skulle jag vilja säga att boken mer handlar om svenskt eller kanske skånskt 1700-tal. Det hårda levernet i en liten by, religionens makt, okunskapens hemskheter och människans behov av att skylla på någonting. Samt givetvis om relationer och hierarkier.

Jag tycker inte boken är dålig men visst hade jag hoppats på mer. Ett plus är språket som rakt igenom har en äldre karaktär vilket känns genuint och äkta. 

Jag ångrar inte att jag har läst den men inte heller en bok jag kommer rekommendera.

Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson

Jag tycker om Lena Andersson. Jag har både lyssnat och läst henne i många år men det är först de senaste åren som jag har börjat läsa hennes böcker. 

Både Sveas son och Koryféerna var bra. 

Det råder ingen tvekan om att Andersson både är skarp och skriver väldigt bra och jag var nyfiken på "Egenmäktigt förfarande" som hon slog igenom med trots handlingen. Jag skriver "trots" eftersom en bok som handlar om en kärleksrelation verkligen inte är något som intresserar mig och mycket riktigt blev handlingen ett problem för mig i den mening att jag inte gärna plockade fram boken. På kvällarna blev dessutom ögonlocken tunga sådär snabbt som de blir när handlingen inte lockar tillräckligt mycket. Samtidigt är det en väldigt välskriven bok som exempelvis fångar upp dubbelheten i att vara känslosam och därmed ofta lite korkad - något som verkligen irriterar mig som person men som också påminner om att det är så det är. 

Arg, ledsen, glad eller förälskad - Starka känslor som tyvärr ofta gör oss allt annat är rationella. 

Läsvärd och förmodligen riktigt, riktigt bra om man uppskattar handlingen mer än vad jag gör. 

Konsten att åldras utan värdighet av Clare Pooley

Lydia får i uppdrag att starta upp en verksamhet för pensionärer i medborgarhuset. Lite pyssel och pussel, stickning och korsord. Blir nog trevligt. Men pensionärer är individer som alla andra och det här gänget håller sig inte riktigt till "mallen" eller de förutfattade meningarna om hur pensionärer är och när det visar sig att kommunen planerar att riva medborgarhuset väcks den rebelliska ådran fram och det blir upp till kamp.

Jag tycker att den här boken är fantastik. Den leker med våra förutfattade meningar och känns väldigt genuin och äkta i det jag upplever mer och mer med mig själv. Med åren har jag lättare för att säga vad jag egentligen tycker och medvetenheten om att vi alla bär på gott och ont vet vi men allt för ofta framkommer inte det i böcker eller verkligheten när vi så gärna vill stoppa in både saker och människor i gott och ont. Antingen det ena eller det andra. 

Men som vi alla vet är det inte så livet ser ut och det tycker jag att Pooley visar med den äran. Det blirr många skratt och karaktären Daphne är så lysande att hon hamnar på Ove-nivå (Backman).

Digital tsunami av Katarina Gospic

Katarina Gospic går i den här boken igenom plus och minus med den digitala värden som vi har omkring oss här och nu samt den som är på väg. Boken är från början av 2021 vilket är relevant eftersom det har hänt en del sen dess. 

Jag tycker att boken är bra och tänkvärd men jag har några bekymmer med den. 

Först. Jag tycker att det finns en tydlig ideologisk slagsida i resonemangen Gospic gör gällande bland annat klimat och ekonomi som jag helt enkelt inte håller med om eller ställer mig tveksam till. Saker presenteras som sanningar som faktiskt inte är det alternativt går att diskutera. 

Det andra är att jag inte håller med om allt det positiva Gospic tar upp med den digitala utvecklingen. Visst finns det massor som är bra men bara för att något utvecklas och blir bättre utifrån dess funktionalitet betyder inte det att vi i grunden hälsomässigt mår bättre av det. Exempelvis tycker jag att elsparkcyklar och rulltrappor framförallt är något dåligt. Likaså att all skärmtid tydligt får oss att må sämre både digitalt och fysiskt. Jag tycker helt enkelt att Gospic missar hälsoargumentet även fast hon betonar hur mycket bättre sjukvården kommer att bli. Kanske för att hennes fokus mest ligger på det fysiska och inte det mentala. Jag är osäker men jag är säker på att jag skulle vilja prata om boken med en filosof och/eller någon som på förhand är mer positivt inställd till det digital. 

Vad är meningen med livet? Vad är meningsfullt? Kommer vi må bättre i framtiden för att den digitala utvecklingen leder till förbättringar? Jag är väldigt tveksam. Det är ju bara att se på världen idag. Folk mår sämre än någonsin. Hur kommer vi att må när vi får ännu mer av det som hittills tagit oss med storm?

Slutligen. Jag vet att jag är negativt inställd och att jag därmed kanske är överdrivet kritisk men samtidigt går det inte att bortse ifrån frågan vad syftet med boken egentligen är? Gospic jobbar vad jag förstår för något digitalt företag (eller gjorde i alla fall helt klart det när boken skrevs).

Finns en mening med att framhålla det positiva då...?

Jag är Pilgrimen av Terry Hayes

 
Jag har för mig att jag för många år sedan fick den här boken rekommenderad. Minns ej vad den skulle ha handlat om eller om jag någonsin fick veta det. Jag har också för mig att jag kollade men att den inte fanns på biblioteket och därefter föll den i glömska. Så för ett tag sedan fick jag syn på den hos en bekants bokhylla och bad om att få låna den. Utan att läsa vad den handlade om. När jag sedan kom hem och faktiskt kollade upp handlingen blev jag genast tveksam. Mord, offentlig avrättning, lik av expert och kvarlevor i Afghanistan och amerikansk underrättelsetjänst fick mig inte att hoppa högt. Många år sedan jag var färdig med den typen av böcker. Men skulle kännas väldigt märkligt att låna utan att ge den en chans så därför var det bara att börja vända blad och det är jag mycket glad över att jag gjorde 

Jag är Pilgrimen är en riktig knockout. 

800 sidor som hela tiden är spännande och intressanta. Jag känner att jag inte läser fort nog och blir flera gånger imponerad av författaren som gärna kommer tillbaka till saker som från början kändes som miljöbeskrivningar och karaktärsutfyllnad för att ge en beskrivning men som senare visar sig vara av vikt för fortsättningen. 

Moderna skor - plågade fötter av Helle Gotved

Vi människor är oerhört intressanta. Många av oss är så fasta i vår egna verklighet, så ofta obenägna att hoppa ur den och därmed så omedvetna om hur mycket bättre saker kan bli. 

Kalla det ekorrehjul eller vad som helst men att inte våga eller vilja, inte vara nyfiken på att prova annat försätter oss i en situation där förbättring och utveckling inte kommer att hända. 

För egen del har jag mängder med exempel där jag nyfiket har vågat prova annat. Exempelvis att äta annorlunda, träna varje dag, utsätta mig för kyla, fasta och gå barfota. I alla dessa fall är min analys likadan. Aldrig att jag går tillbaka till hur det var innan. Genom att ha provat det nya har jag förstått hur illa det var innan eller hur mycket bättre det kan bli. En insikt som givetvis hade varit omöjlig om jag inte hade tagit det där steget.

Jag har skrivit en del om mitt barfotande:

Fothälsa

Barfota

Jämforelse - fivefingers - löparsandaler - barfota

Mer barfota igen

Om folk bara vågade ta steget att i större utsträckning avstå sina skor skulle de snart inse hur mycket bättre det skulle bli. Våra stackars fötter behöver inte utstå, värme, fukt och trångboddhet varje dag och ärligt talat förstår jag inte varför inte fler tar steget. Alla upplever vi väl ändå detta varje dag eftersom ingen har skor dygnet runt? Är verkligen mode, prestige och rädslan för att sticka ut så stor att man inte vågar? Förmodligen.

Hursomhelst hoppas jag att fler vågar ta steget och ett första steg är kanske att läsa den här boken. Med hjälp av bilder blir det väldigt tydligt vad som är bra och inte för våra fötter. Förutom insikt, förståelse och motivation får läsaren dessutom mängder med tips på övningar man kan göra för att få en bättre fotriktighet och fothälsa. 

En ärans man av Jeffrey Archer

 
2014 läste jag "Harrys sång", den första delen i det som senare kom att bli Cliftonkrönikan. Jag tyckte att den var fantastiskt bra och såg hela tiden fram emot nästa bok i serien. Men tyvärr tappade serien i kvalité och förra boken, bok nummer sex i ordningen, "I nödens stund", tyckte jag var direkt dålig och jag satte mer eller mindre punkt för bokserien för min del. 

Detta var två år sedan och när jag nu fick se att det kommit en sjunde och sista bok tänkte jag att herr Archer var värd en chans till. Han har ju genom åren blivit en av mina favoriter. 

Detta beslut ångrar jag inte. Boken är absolut inget mästerverk men den är bra och har ett väldigt vackert slut som får mig att vilja läsa de första böckerna igen. En del av mig önskar att karaktärerna hade varit färskare i minnet under läsningen men känslan att få ta del av gamla kompisars öden kom tids nog ändå. 

Skriver inte något om handlingen i boken eftersom den inte känns så viktig men lite förvånande tycker jag att det är att huvudpersonernas berättelser är så isolerade ifrån varandra i boken. Som om det är parallella handlingar i en och samma bok.

Brutalt slarvig översättare för övrigt. Få gånger som jag har läst en bok med så många felaktigheter i form av ord som saknas eller kommer dubbelt efter varandra. Stör inte speciellt mycket men hade jag varit författaren hade jag blivit rejält irriterad.