Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson

Jag tycker om Lena Andersson. Jag har både lyssnat och läst henne i många år men det är först de senaste åren som jag har börjat läsa hennes böcker. 

Både Sveas son och Koryféerna var bra. 

Det råder ingen tvekan om att Andersson både är skarp och skriver väldigt bra och jag var nyfiken på "Egenmäktigt förfarande" som hon slog igenom med trots handlingen. Jag skriver "trots" eftersom en bok som handlar om en kärleksrelation verkligen inte är något som intresserar mig och mycket riktigt blev handlingen ett problem för mig i den mening att jag inte gärna plockade fram boken. På kvällarna blev dessutom ögonlocken tunga sådär snabbt som de blir när handlingen inte lockar tillräckligt mycket. Samtidigt är det en väldigt välskriven bok som exempelvis fångar upp dubbelheten i att vara känslosam och därmed ofta lite korkad - något som verkligen irriterar mig som person men som också påminner om att det är så det är. 

Arg, ledsen, glad eller förälskad - Starka känslor som tyvärr ofta gör oss allt annat är rationella. 

Läsvärd och förmodligen riktigt, riktigt bra om man uppskattar handlingen mer än vad jag gör. 

Konsten att åldras utan värdighet av Clare Pooley

Lydia får i uppdrag att starta upp en verksamhet för pensionärer i medborgarhuset. Lite pyssel och pussel, stickning och korsord. Blir nog trevligt. Men pensionärer är individer som alla andra och det här gänget håller sig inte riktigt till "mallen" eller de förutfattade meningarna om hur pensionärer är och när det visar sig att kommunen planerar att riva medborgarhuset väcks den rebelliska ådran fram och det blir upp till kamp.

Jag tycker att den här boken är fantastik. Den leker med våra förutfattade meningar och känns väldigt genuin och äkta i det jag upplever mer och mer med mig själv. Med åren har jag lättare för att säga vad jag egentligen tycker och medvetenheten om att vi alla bär på gott och ont vet vi men allt för ofta framkommer inte det i böcker eller verkligheten när vi så gärna vill stoppa in både saker och människor i gott och ont. Antingen det ena eller det andra. 

Men som vi alla vet är det inte så livet ser ut och det tycker jag att Pooley visar med den äran. Det blirr många skratt och karaktären Daphne är så lysande att hon hamnar på Ove-nivå (Backman).

Digital tsunami av Katarina Gospic

Katarina Gospic går i den här boken igenom plus och minus med den digitala värden som vi har omkring oss här och nu samt den som är på väg. Boken är från början av 2021 vilket är relevant eftersom det har hänt en del sen dess. 

Jag tycker att boken är bra och tänkvärd men jag har några bekymmer med den. 

Först. Jag tycker att det finns en tydlig ideologisk slagsida i resonemangen Gospic gör gällande bland annat klimat och ekonomi som jag helt enkelt inte håller med om eller ställer mig tveksam till. Saker presenteras som sanningar som faktiskt inte är det alternativt går att diskutera. 

Det andra är att jag inte håller med om allt det positiva Gospic tar upp med den digitala utvecklingen. Visst finns det massor som är bra men bara för att något utvecklas och blir bättre utifrån dess funktionalitet betyder inte det att vi i grunden hälsomässigt mår bättre av det. Exempelvis tycker jag att elsparkcyklar och rulltrappor framförallt är något dåligt. Likaså att all skärmtid tydligt får oss att må sämre både digitalt och fysiskt. Jag tycker helt enkelt att Gospic missar hälsoargumentet även fast hon betonar hur mycket bättre sjukvården kommer att bli. Kanske för att hennes fokus mest ligger på det fysiska och inte det mentala. Jag är osäker men jag är säker på att jag skulle vilja prata om boken med en filosof och/eller någon som på förhand är mer positivt inställd till det digital. 

Vad är meningen med livet? Vad är meningsfullt? Kommer vi må bättre i framtiden för att den digitala utvecklingen leder till förbättringar? Jag är väldigt tveksam. Det är ju bara att se på världen idag. Folk mår sämre än någonsin. Hur kommer vi att må när vi får ännu mer av det som hittills tagit oss med storm?

Slutligen. Jag vet att jag är negativt inställd och att jag därmed kanske är överdrivet kritisk men samtidigt går det inte att bortse ifrån frågan vad syftet med boken egentligen är? Gospic jobbar vad jag förstår för något digitalt företag (eller gjorde i alla fall helt klart det när boken skrevs).

Finns en mening med att framhålla det positiva då...?

Jag är Pilgrimen av Terry Hayes

 
Jag har för mig att jag för många år sedan fick den här boken rekommenderad. Minns ej vad den skulle ha handlat om eller om jag någonsin fick veta det. Jag har också för mig att jag kollade men att den inte fanns på biblioteket och därefter föll den i glömska. Så för ett tag sedan fick jag syn på den hos en bekants bokhylla och bad om att få låna den. Utan att läsa vad den handlade om. När jag sedan kom hem och faktiskt kollade upp handlingen blev jag genast tveksam. Mord, offentlig avrättning, lik av expert och kvarlevor i Afghanistan och amerikansk underrättelsetjänst fick mig inte att hoppa högt. Många år sedan jag var färdig med den typen av böcker. Men skulle kännas väldigt märkligt att låna utan att ge den en chans så därför var det bara att börja vända blad och det är jag mycket glad över att jag gjorde 

Jag är Pilgrimen är en riktig knockout. 

800 sidor som hela tiden är spännande och intressanta. Jag känner att jag inte läser fort nog och blir flera gånger imponerad av författaren som gärna kommer tillbaka till saker som från början kändes som miljöbeskrivningar och karaktärsutfyllnad för att ge en beskrivning men som senare visar sig vara av vikt för fortsättningen.