När Follett skrev Giganternas fall insåg han att ingen egentligen ville ha krig men att ett flertal händelser ledde till första världskriget. Idén till den här boken fick han då. Tänk om samma sak händer idag.
Handlingen utspelar sig framförallt i Afrika, Kina och USA. Där vi framförallt får följa en inhemsk kvinna och en amerikanska agent, en högt uppsatt i den kinesiska underrättelsetjänsten och den amerikanska presidenten.
En rad händelser i boken gör att världsläget trappas upp och slutligen leder till en internationell krissituation som huvudpersonerna på olika sätt försöker förhindra ska leda till den oundvikliga katastrofen - kärnvapenkrig.
Boken är bra där dramat långsamt byggs upp inför det man anar kommer få hela boken att så småningom explodera. Tyvärr tycker jag att det tar väl lång tid. Tror att det är först efter 400 sidor som det börjar bli rejält spännande och då har det hunnit bli en rad saker som jag hunnit störa mig på där det största är Follets fokus på USAs presidents privat- och kärleksliv. Varför detta orimligt stora fokus på detta? Jag tycker genuint att det i sammanhanget är totalt ointressant och nästan löjeväckande hur jag som läsare varvas mellan ett eventuellt kärnvapenkrig och kärleksbekymmer. Blir lite fånigt. Likadant med andra relationer i boken. Jag har inget emot att läsa om kärlek och relationer men det ska finnas en poäng med dem som driver handlingen, spänningen och dramat framåt men här blir det som en meningslös ingrediens som Follett verkar ha fått för sig måste finnas med.
Förutom dessa minus tycker jag att boken både är bra och tänkvärd. Tyvärr inte i klass med hans bästa såsom Svärdet och Spiran och Giganternas fall. Ryssland lyser med sin frånvaro. Boken släpptes 2021 och jag misstänker att Follett grämer sig lite över att han inte lyckades pricka världsläget till 100%.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar