Gunnar Olsson har avlidit efter en tids sjukdom. Han blev tyvärr bara 74 år. Jag hade kunnat satsa pengar på att han skulle ha blivit en bit över 100, men det finns aldrig några garantier.
När min bror och jag kom till Solvikingarnas klubbstuga en höstdag 2014 möttes vi av en äldre herre som genast önskade oss välkomna. Andra gången vi kom dit hälsade han på oss med våra namn. Vi höll båda på att ramla baklänges.
Med en enorm energi, humor och skarpsinnighet satte han tonen för umgänget vid klubbstugan. Mängden ordvitsar och göteborgsskämt från hans sida är oräkneliga. Inte sällan var han tvungen att förklara dem för mig eftersom jag till en början helt enkelt inte hade hängt med i svängarna. Han var visst en hejare på korsord också vilket inte känns som någon överraskning direkt.
Alltid glad, positiv och trevlig. Alltid välkomnande och omhändertagande.
Med cykeln tog han sig överallt och kändes gränslös i sin fysiska förmåga. Göteborgsvarvet på under två timmar vid 70-års åldern är inte dåligt. Inte heller det faktum att han vid ett flertal gånger hängde med oss i trailgruppen blad rötter och stenar. Men det var kanske inte var så märkvärdigt för just Gunnar som något år tidigare hade klått min gode vän Jesper på Borås ultra maraton 45 km. De hade sprungit tillsammans en bit och givetvis hade inte Gunnar lämnat Jesper oberörd.
För två och ett halvt år sedan bad jag Gunnar om en tjänst. I mitt jobb som idrottslärare ville jag att mina elever skulle få ett annat perspektiv på hälsa. Jag frågade om Gunnar kunde tänka sig att berätta om sig själv och svara på lite frågor. Givetvis ställde han upp och givetvis gjorde han intryck. Inte minst genom att klå dem alla på "plankan".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar