Den unga romska flickan Malika hamnar först i Auschwitz och sedan i Ravensbruck. Hela hennes liv rasar samman och hon gör allt för att överleva. Av en händelse byter hon kläder med ett lik i ett av koncentrationslägren och byter därmed identitet och blir den judiska Miriam. En identitet hon håller fast vid även när hon befrias och hamnar i Sverige. Detta eftersom synen på judar är bra mycket bättre än på romer under den här tiden.
Miriam är ständigt rädd och orolig att hennes hemlighet ska avslöjas men tillslut blir det som att trycket blir för stort när hon slutligen väljer att berätta för sitt barnbarn.
Boken utspelar sig vid olika tider i Miriams/Malikas liv. Nutid, koncentrationslägertiden och tiden efter kriget när hon kommer till Sverige.
Jag tycker att det här är en fantastiskt bra bok. Bra på så många olika sätt. Den historiska delen är som alltid intressant. Men för min del är det inte tiden i koncentrationslägren som är det mest intressanta. Istället är det tiden i Sverige efter kriget som jag fångas av. En tid jag inte läst så mycket om och som därför engagerar extra. Synen på romer är så väldigt intressant och lever ju tyvärr fortfarande kvar.
En annan aspekt i boken som engagerar mig mycket är Miriams ständiga rädsla och oro och hur dessa äter upp henne inifrån. Jag ser det som att det får henne att ruttna. Att aldrig bli av med sin hemska historia på grund av att inte kunna tala ut. Att inte kunna känna trygghet i att få ut sina känslor och uppleva förtroende och äkta kärlek. Hon tror livet igenom att hennes tillvaro i Sverige ska gå åt skogen om folk får veta hennes ursprung. Jag kan inte känna annat än att det är svårt att förstå. Ett bra kvitto kanske på att Sverige på 2000-talet är bra mycket mer homogent och bättre än det har varit?
Förutom en fantastisk berättelse är påminnelsen om att man ska passa sig för rädsla och oro det viktigaste jag tar med mig från den här boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar