!


I listan till höger, med läsvärda böcker, visas med ett utroppstecken vilka böcker som är mina favoriter.


onsdag 19 juni 2019

Älska din löpning

Det finns ingen bättre motionsform än löpning. Ingen rörelseform som är så bra för både kropp och själ. Ändå finns det så många som inte förstår sig på det. Löpningen är jobbig och ångestframkallande. Skador och bristande motivation sätter stopp.


Jag tror att anledningen till att många känner så är för att de helt enkelt gör fel. Jag älskar verkligen min löpning. Naturligtvis är varje enskilt pass inte en eufori men tänk om fler kunde känna som jag? Så mycket bättre de skulle må då.

Här kommer därför några tankar och tips om hur jag tycker att du ska göra och tänka för att älska din löpning:

Börja springa
Om du inte har varit speciellt aktiv tidigare måste du börja med att ta bort tanken på att du omedelbart ska börja springa. Gå, jogga och spring om vartannat. Ta det lugnt och ha inte så bråttom. Tids nog kommer du kunna springa hela passet och det i många, många år framöver.

Spring rätt tid på dygnet
Du har varit på jobbet hela dagen. Kommit hem och lagat mat och tillslut satt dig i soffan. Hjärnan slappnar av och då......, ska du ut och springa? Hur länge orkar du hålla på så? Spring på morgonen. Spring på lunchen. Spring innan din mentala energi närmar sig sitt slut. Förutom att det blir lättare att ge sig ut plockar du även med dig all den härliga energin som löpningen ger dig till resten av dagen.

Fart och tider
Vad är målet med din löpning? Ska du kvalificera dig till SM eller kanske OS? För vems skull springer du? Om du pressar dig vid varje löptillfälle kommer du onekligen att förknippa din löpning med något jobbigt och då är utsikterna inte så goda att lyckas i ett längre perspektiv. Dels blir det för mentalt jobbigt och dels kostar farten. Den sliter oerhört mycket även på kroppen och risken för skador är stor. Det är härligt att springa med fart. Gör så när det känns rätt och riktigt men var försiktig. Spring så att du kan springa i morgon också!
Jag föredrar fartlek framför intervaller eftersom intervaller har någon märklig storebrorsroll över sig. Jag tycker inte om att vara slav under klockan. Med fartlek kan jag vara lika stygg mot mig själv men den utgår ifrån mig själv. Jag bestämmer och jag känner vad som är rätt och riktigt. Jag är övertygad om att skaderisken är större när man böjer sig inför klockans vilja. Förmågan att lyssna på kroppen riskerar att försvinna. Spring i skogen där känslan och terrängen bestämmer farten och inte klockan. Många frågar mig vilken fart jag kommer att hålla i skogen när jag håller i ett pass med Solvikingarna och svaret är enkelt. Jag vet inte. Det går helt enkelt inte att på förhand bestämma en tid när man ska springa i skogen.

Variation
Spring korta sträckor. Spring långa sträckor. Spring någon annan stans. Ta tillvara på miljöombyte. Upptäck nya platser. Spring inte alltid hem. Spring på olika underlag. Spring på olika sätt (orientering tex). Spring med pannlampa i mörkret. Spring på snö och frusna sjöar. Spring från A till B när möjlighet ges så att det inte alltid blir rundor. Spring BARFOTA! Byt håll. Ta sällskap. Byt sällskap. Spring själv. Spring med barnen cyklandes bredvid. Spring....... Ja, variera i all oändlighet.

Ut i naturen
För mig är löpningen så oerhört mycket mer än en fysisk aktivitet. Många menar att löpningen i sig inte är så trevlig utan att det är känslan av välbefinnande efteråt som är belöningen. Belöning i all ära men.....


Ge dig ut i skogen så befinner du dig direkt i en avstressande och harmonisk miljö. Bäcken porlar och fåglarna kvittrar. De olika färgerna och lukterna. Sjön som skymtar genom träden. Rådjuret som plötsligt studsar bort. Jag mår otroligt bra av naturens skönhet. Den tar jag del av med hela mitt inre. Den ger mig förutom sin skönhet även tid till analys, reflektion och kreativitet. Planering och utvärdering. Den ger mig tid och möjlighet till samtalet med mig själv som jag inte får någon annan stans. Dessutom tilltalas upptäckargenen inom oss av att välja nya stigar. Vart tar den vägen? Var är jag nu? Eller när en ny vacker plats i skogen plötsligt träder fram.


Tuggar du asfalt så får du det fysiska men absolut inte den mentala biten på samma sätt som i naturen. När jag springer i skogen är det i mångt och mycket tvärtom. Jag ger mig ut för mitt mentala välbefinnandes skull och det råkar vara i form av löpning.

Naturen är tveklöst vårt rätta element och där är vi i regel alldeles för sällan. Jag är övertygad om att bristen på natur är en stor orsak till den ökade mentala ohälsan idag. Så ut i naturen så ofta som möjligt.

OBS! I naturen springer vi aldrig med lurar i öronen.

Spring långt
När löpningen väl är ett självklart inslag i ditt liv vill jag uppmana dig att springa riktigt långt. Den längre tiden för dig själv är enormt givande. Rörelsen och så småningom tröttheten leder till ett inre djup jag inte fått någon annan stans. Du lär känna dig själv på riktigt och så är det som om naturen får tid till att verkligen leta sig in i själen på dig. Jag upplever en känsla av fysisk och mental styrka som jag tar med mig och kan plocka fram när helst det behövs.

Jag är övertygad om att löpning i skogen/naturen tveklöst är en grundpelare för välmående.

Så ut och älska din löpning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar