Alla vet att det är bra att röra på sig. Här får vi mer i detalj veta vad det är med motion och träning som är så bra samt hur många av våra åkommor som går att åtgärda med rörelse istället för piller. Eller i kombination med piller.
Mitt förra inlägg handlade om motivation och mål och den här boken förstärker tveklöst de tankarna. Ibland kanske man behöver en extra knuff och den erbjuds här.
Boken är lättläst, tydlig och enkel att hitta i. Förutom de givna hälsofördelarna ger den även tips på hur man ska träna. Styrketräning för äldre är exempelvis väldigt viktig men det kan vara en fördel att göra det på rätt sätt. Likaså med konditionsträning. Att bara gå ut och springa är bra men det går också att göra det på ett mer genomtänkt sätt för att få bästa effekt. En huvudpoäng i boken är att 30 minuters motion räcker men att det givetvis kan ge mer med längre pass. Andemeningen är naturligtvis att det för läsaren ska kännas uppnåeligt. Framförallt om läsaren inte har vanan inne att träna.
Samtidigt som jag läser boken inser jag att jag utan att förhäva mig kan konstatera att jag kan det här. I och med det har jag även möjligheten att vara kritisk. Boken är bra och blir i sig en auktoritet och en sanning. Därför tycker jag att det blir ett problem när vissa saker saknas eller är otydliga. Min personliga erfarenhet gör att jag irriterar mig ganska rejält på ett antal saker i boken
1. Fokuset på det korta. Träningen behöver inte vara lång. Det är effektivt med intervaller och HIIT. 30 minuter räcker osv. Jag tycker att man som läsare får budskapet att träning är ett nödvändigt ont och som helst inte får ta tid. Det irriterar mig eftersom fokus enbart då ligger på det fysiska. Men det finns en enorm mental del i träningen och då behöver den få ta tid. Det blir inte mycket till meditation eller självanalys om man hela tiden ska köra skiten ur sig.
2. För stort och felaktigt fokus på träning som bantningsmetod. Träning handlar om hälsa. Genom att träna ger du dig själv möjlighet till en bättre hälsa. Tränar du behöver du äta. Det är stenålderstankar att man bara inte ska äta mer än vad man gör av med. Att gå ner i vikt kan man göra på många olika sätt men inte genom att träna och gå hungrig. Det håller inte i längden. I grund och botten handlar det om vad man stoppar i sig och vad man förbränner. Vill du få bort fettet i kroppen så måste kroppen ges möjlighet att bränna fett och det gör den inte med massa kolhydrater i vägen. Kolhydraterna bränns först.
2. Intervallträning. Kapitlet är jättebra och ger även mig en påminnelse om att det är något jag borde göra mer. Men! Skaderisken är väldigt hög. Det nämns visserligen men väldigt kort. Framförallt när det nästan i meningen efter står att det är något man kan ägna sig åt varannan dag eller tre dagar i veckan. Här lägger jag in mitt veto. Intervaller så ofta? Då ska du banne mig vara vältränad.
2. Fettförbränningen. Här vill jag påstå att Hansen och Sundberg inte har koll på hela spektrat. De går tydligt igenom hur kroppen förbränner kolhydrater och fett. Allt där är i sin ordning men det jag saknar är en genomgång om att man även kan träna på enbart fettförbränning. I boken hävdas nästan att det inte går och det är fel. Jag är inte ensam om att veta att det går alldeles utmärkt att träna på enbart fett och att det dessutom i många fall är det bästa. Här är de helt enkelt inte insatta. Jag har i flera år nu ätit en LCHF inspirerad kost och jag tränar i princip alltid på fastande mage och många gånger är det 24 timmars fasta innan ett pass. Enligt den här boken och för all del även andra, till exempel Runners World är mina torsdagar inte genomförbara.
De senaste torsdagarna har sett ut på följande sätt:
Morgon - cykling till jobbet, ca 1 timma
Eftermiddag - cykling hem från jobbet, ca 1 timma
Kväll - löpning med Solvikingarna, ca 1 timma 15 minuter i tröskeltempo (förhållandevis hög fart)
Intag: 1 msk kokosfett, några koppar kaffe, vatten, eventuellt te.
Det är inte bara att det går. Jag vill påstå att det dessutom inte är så märkvärdigt. Jag har lärt min kropp att gå på fett, en energi jag har gott om och som inte tar slut efter en timmas aktivitet. När jag kommer hem är det inte som en utsvulten tiger. Inte heller med dimmig blick eller ett elektriskt humör. Tillstånd man kanske förväntar sig. Tillstånd man ska förvänta sig om man går på kolhydrater med tillhörande blodsockerkarusell. Kolhydrater som tar slut och som får muskler och hjärna att undra vad tusan det är som pågår.
Och kan man acceptera eller lära sig att varken kropp eller hjärna behöver några större mängder kolhydrater öppnas nya dörrar och möjligheter. Men det tar en stund och kräver att man utbildar sig först.
Därför blir jag väldigt kluven till den här boken. I stora drag tycker jag att den är riktigt bra och nyttig för folk att läsa. Men den är skriven 2014 och då tycker jag att man kan förvänta sig mer. Tankarna om kolhydrater och fett i förhållande till träning i den här boken är föråldrade och det tycker jag är för dåligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar