Tristan lovar att han ska hämta en fallen stjärna åt en flicka och beger sig ut i Älvalandet och alla dess äventyr.
Stardust är en saga och det ska man vara väldigt väl medveten om när man börjar läsa den. Då tror jag att man kan tycka att den är charmig och underhållande. Men det är en hårfin gräns, för jag tror att man lika gärna kan tycka att den är smått obegriplig och irriterande i sin frånvaro av förklaringar. Mängder av övernaturliga händelser äger rum men jag tror inte att man en enda gång får veta varför. Antingen accepterar man detta för vad det är eller så irriterar det. Själv har jag under läsandets gång skiftat mellan dessa två uppfattningar. Det goda segrade dock tillslut eftersom jag trots allt var intresserad av hur det hela skulle sluta. Jag känner mig dessutom lite rikare för jag tror att det här är en bok som kommer stanna länge i mitt medvetande och detta lustigt nog utan att jag tyckte att den var speciellt märkvärdig.
Något hade den men jag vet egentligen inte vad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar